Nu är det vinter!

Och precis som förra vintern kan vi sitta vid frukostbordet och följa fågellivet utanför. De små liven käkar absolut mer havre än hästarna gör men det är väldigt skojigt att försöka artbestämma dem och se deras beteenden när de slåss om fröna och talgbollarna. För tillfället finns där att välja på talg, solrosfrön, havre, färdig fröblandning och jordnötter. Tänkte lägga ut några äpplen också till koltrastarna. Det är ett fasligt liv här utanför i alla fall och vi har plockat fram både kikare och fågelböcker för att förkovra oss riktigt.


De mera tama djuren uppskattar också snön, möjligen då med undantag för Linus. Han är i och för sig vädigt intresserad av att följa fåglarnas rörelser vid matplatsen, men tycker absolut att det räcker att göra det från sovplatsen vid fönstret. Några äventyr i snön är han måttligt intresserad av. En som däremot gärna busar i snön är vår gamla hund, Zack. Han var nyss ute och lekte fånga snöboll med iver som en valp trots sina 11 år.


Hästarna var också lite extra pigga idag och t.o.m gamla Katja sprätte iväg och slog bakut några gånger när jag var ute och grejade hos dem. Lilla Rosalinda hade sällan mer än en hov i marken när hon studsade omkring med sådan fart att det var omöjligt att fånga henne på bild. Kameran hann helt enkelt inte med och jag var så stelfrusen om fingrarna att det inte gick att ändra inställningarna. Men några vinterlika bilder blev det ändå:



Rosalinda och Katja i snön. En stolpe kom visst ivägen...

Zack letar efter sin snöboll. "Var tog den vägen..?"

Man skulle varit katt...

...åtminstone om man vore det i vårt hus. För er som råkat missa (hi, hi) det så kan jag berätta att vi har en svart/vit långhårig kastrerad hankatt som lyssnar till namnet Linus. Ja, han lyssnar till mycket annat också som t ex ljudet av kylskåpsdörren, klirret ev kattmatsburkar, kniven mot en bit kassler på skärbrädan och för att inte tala om ljudet som uppstår när man skalar en räka...


Katten Linus föddes en junimorgon för sju och ett halvt år sedan på min huvudkudde efter att hans mamma, Lisa, varit ute på ett vårligt äventyr några månader tidigare. Fyra ungar blev det varav en lurvig. Linus växte upp i vårt hus och hade han varit människobarn hade han nog blivit utredd och fått någon "bokstavsdiagnos" för han skilde sig markant från sina kullsyskon vad gällde utveckling. När syskonen for runt i huset och klättrade upp på stolar och bord (och hängde i gardiner och tapeter) - ja, då hade Linus nyss lärt sig kravla ur sovlådan. Hans nos lyste jämt röd av näsblod eftersom han oftast trillade ner från saker, när han långt om länge äntligen lärde sig klättra upp på dem. Och när han trillade var det alltid med huvudet före...

Men till sist hann han ändå ikapp i utvecklingen och blev "normal" han också. Fast riktigt som andra katter är han väl inte heller för en snällare och godmodigare och mer hundlik katt har jag aldrig mött.

När Linus var ett år ungefär försvann han hemifrån och sågs inte till på flera månader. Under den tiden flyttade Lindas pappa och jag isär, jag skaffade en lägenhet i byn och en dag när Linda skulle bli hämtad kom hennes pappa in med Linus i släptåg. Precis när han skulle köra hemifrån hade katten kommit rusande och hoppat in i bilen. Så Linda bar in honom till mig och la honom på soffan och från den dagen blev han innekatt på heltid, vilket han sedan var i nästan fyra år.

Numera bor vi ju på landet och Linus går ut och in som han vill, fångar möss när han vill, parkerar framför kylskåpet och jamar hägljutt när han vill ha mat, sover i vår säng de nätter han inte är ute på äventyr (och de dagar han sedan vilar upp sig efter nattliga äventyr). Han sover gärna i mitt knä i soffan på kvällarna och hans absolut bästa kompis är vår hund, Zack. De två ses ofta ligga tätt ihoprullade bredvid varann. Går vi på promenad följer allt som oftast Linus med och han går perfekt "fot" bredvid oss på vägen. Stannar vi så stannar han och väntar på oss, men känner han för en tur in i en trädgård eller upp i ett träd så gör han det.

Ingen tvingar honom till någon lydnad och alla ställer upp på hans villkor. Det måste ju vara det perfekta livet - älskad katt i vårt hus!

Till sist en bild på Linus i hans favoritposition - sovande på rygg i soffan:

Gymnasieval!

Ja, inte för mig då alltså. Den detaljen klarade jag av för snart trettio år sedan, utan för Lindas del snarast. Själv hade jag inte så många alternativ när jag valde gymnasielinje. Jag hade höga betyg och då skulle man gå naturvetenskaplig linje - punkt! Att kasta bort mina betyg på Lantbruksskola var helt onödigt tyckte min SYO och mina lärare. Fast jag gick nog ganska frivilligt med på att satsa på att läsa matte, fysik och kemi. Tyvärr med ett snabbt fallande intresse och lika snabbt dalande betyg... När jag idag tänker tillbaka är det inte vid många tillfällen jag ärligt kan säga att jag har haft nytta av en enda liten ekvation eller fysikaliskt experiment som vi lade så mycket blod, svett och tårar på.
Nu ska alltså Linda välja vad hon vill läsa. Hon funderar mycket och är väl klar över att något med häst ska det bli. Därför har vi de senaste veckorna åkt runt på de olika skolornas informationsdagar. Vi har tittat på Önnestadgymnasiet som är en liten, personlig skola med både inriktning lantbruk och häst. Sen var vi på Ridgymnasiet i Svedala med centrum på Bökeberg som är en helt fantastisk anläggning med enorma möjligheter. Och igår var det dags för "hemmaskolan" Bollerup. Linda har ju ett stort intresse för hästar, men nu gäller det dessutom att veta om man vill jobba yrkesmässigt med hästar i framtiden eller ha det som hobby. Kanske ska man kombinera häststudierna med lantbruks- och maskinlära eller språk? Hur lätt är det att veta för en 15-åring? Som tur är kan man ju alltid ändra sig och studera vidare senare. För mig känns det viktigare att hon får läsa något som stimulerar henne och gör henne motiverad på en skola där hon trivs. Helst inte för långt bort från mamma...
Vi får väl se var hon hamnar till hösten...
Själv funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor... Kanske man skulle ta och bestämma sig? Jobba på Bed & Breakfast i Kivik låter trevligt. Ska nog satsa på det...
/Anna

Snö..?

Så har det blivit höst på allvar. Efter en lång och varm sensommarseptember slog höstrusket till på allvar lagom till månadsskiftet. Första helgen i oktober hade vi planerat för klubbtävling i hoppning och dressyr och så här i efterhand kan det väl mest anses som tur att det var så få anmälda till lördagens dressyr att vi bestämde oss för att ställa in den. Tur med tanke på vädret - stormbyar och ösregn hela dagen! Söndagen bjöd i alla fall på uppehåll mellan hagel- och regnskurarna...
Linda hade både Surprice och Jelina med sig och den förstnämnda skötte sig verkligen med den äran. Hon verkade inte bry sig särskilt om att komma ner till nytt stall, se en massa nya saker och dessutom hoppa en hel bana för första gången i sitt liv. Hemma får vi max ihop tre hinder som dessutom är så skamfilade i färgen att de närmast får betraktas som naturfärgade. Här bjöd hon ivrigt och glatt, trots en häftig hagelskur precis när det var deras tur, och fick till två nollrundor och kunde åka hem med sitt livs första rosetter.
Jelina var även hon laddad till tusen och gjorde en jättefin runda i 60-klassen med en enda förarglig miss i sista svängen som gjorde att hon rev sista hindret. I regnet och dyngan på banan bestämde Linda sig för att hellre rida om 60-banan och stryka sig från 80-klassen, vilket nog var ett klokt beslut då det varit lite si och så med träningen. Jätteroligt var det att se hur mycket de utvecklats i dressyren när Jelina klockrent bytte galopp i varje sväng, kortade och längde sprången och gick samlat och balanserat i varje steg (utom möjligen då i första rundans sista sväng...).
Linda har kommit igång med träningen för Inga igen efter en termins uppehåll. De är verkligen jätteduktiga och Jelina går stadigt i form i både skritt och trav. I galoppen är hon inte riktigt färdig än, men det kommer. Skulle vara skoj att ta med henne till någon "riktig" dressyrtävling till våren. Kanske min hopptokiga dotter kan övertalas... Eller mutas, vem vet?
På byggfronten har äntligen stommen till maskinhallen kommit upp så nu kan man bilda sig en uppfattning om hur den kommer att se ut när den är klar. Jag har varit lite orolig över storleken, att den skulle "ta över" och liksom kväva de andra husen, men det verkar den inte göra som tur är.
För övrigt så har bygden klarat av äppelmarknaden med allt vad det innebär. Skulle ha fotograferat tavlan, men det funkade varken med kameran eller datorn så jag kan rekommendera er att kika på kollabollas blogg. Hon har lyckats få till ett bra foto.
Den varma hösten har gjort att turistsäsongen har varit ovanligt intensiv trots att vi är inne i oktober, men nu har de lovat vinter på riktigt. Enligt SMHI skulle det bli snö på Österlen i morgon bitti. Frost har vi ju redan haft vid några tillfällen. Kanske jag ska ta tillfället i akt och plocka lite rönnbär i morgon. Gelén lär ju bli bättre om bären fått en frostknäpp först.
Fast allra först får man kanske leta upp isskrapan och snöskyffeln. Det gäller att vara förberedd!!

Så har sommaren gått...

Blev nästan lite chockad när jag såg att mitt förra inlägg handlade om midsommar! Vart tog tiden och sommaren vägen..? Var medveten om att det var länge sedan jag uppdaterade, men sååå länge sedan... Ja ja, bättre sent än aldrig heter det ju och jag inser att sommaren varit helt proppfull. Jag bloggar gärna och tycker om att skriva, men ska jag välja så umgås jag hellre IRL med familj och vänner än via datorn.
Jobbet har upptagit en stor del av min tid precis som alltid under sommaren. De dagar som inte ägnats åt dialys har ägnats åt Österlens aldrig sinande ström av turister. En veckas ledighet lyckades jag emellertid få till och jag och Åke tog bilen och styrde kosan mot Örnsköldsvik för att hälsa på Petra. Startade på en söndagsmorgon klockan 04.00 och anlände till Ö-vik strax efter 19 samma kväll efter 120 mils körning. Sedan spenderade vi veckan där uppe, lekte turister, åt gott och hade trevligt (tack Petra och Sara för guidning och gott sällskap!) för att sedan tidigt på fredagsmorgonen styra kosan söderut. Petra var då på väg att flytta hem till skåne igen, så bilen packades så full som det bara var möjligt med hennes pinaler. Hur full den var kan ni kanske förstå om jag berättar att vi efter att ha stannat och fikat förtvivlat försökte hitta ett litet hål att stoppa termosen i, och inte kom på lösningen förrän jag lutade mig framåt och knöt upp skorna. Då blev det ett alldeles lagom utrymme bakom min stol och problemet var löst!
Väl hemma ägnade vi lördagen åt att packa upp och tvätta, vila litegrann och så följande morgon dvs söndag, lastade vi bilen kl 05.00 och körde 60 mil tillbaks med Linda som skulle till Grällsta Ridcenter på konfirmationsläger! Lämnade henne där på eftermiddagen och rullade hemåt igen för att angöra Bästekille Backar strax efter midnatt. 360 mil på en vecka!
Tre veckor senare var det dags för konfirmation och kosan styrdes åter norrut. Denna gången hade vi faktiskt bokat rum där uppe för att vara fräscha och utvilade på morgonen. Linda hade ett jättetrevligt läger. Halva dagen ägnades åt ridning och andra halvan åt konfirmationsundervisning. Hon träffade många nya kompisar, fick en häst hon trivdes med - en utmaning då det var en väldigt speciell och svårriden häst som det nog tog ett tag att komma underfund med. Tanken var att eleverna skulle dela häst två och två och att de skulle byta häst efter en vecka. Norda, som Lindas häst hette, var det ingen som ville ha så hon fick ha henne för sig själv och dessutom alla tre veckorna. Ledarna försökte övertala henne att hyra henne över vintern, men tyvärr, hästkvoten är mer än uppfylld här hemma. Rosette, Jelina, Surprice och Savannah kräver långt mer tid än Linda egentligen har...
Konfirmatiuonen var fin och högtidlig och avslutades med flott middag på Sala Folkets park och många tårar fälldes när de 26 tjejerna skildes åt.

Just nu håller vi på med projekt bygga maskinhall här hemma, något som har blivit betydligt besvärligare än vi från början trodde. Det har grävts, sprängts, huggits, spettats, mejslats och bilats och inte minst svurits i fyra veckor. Först skulle hål grävas till ett antal plintar och det krävdes sprängare och dynamit för att få bukt med berget. Ett hål misslyckades ändå och de fick göra någon slags nödlösning i form av ett nedgrävt oljefat. Sen kom då plintar och kantbalk efter flera veckors väntan och då visade det sig att måtten på hallen ändrats så att den plötsligt var 36 cm längre och 26 cm bredare!! Nytt problem som dock gick att lösa. Värre var att kantbalken plötsligt skulle ligga 30 cm djupare än vad som angivits. Fram med grävmaskinen igen, och gissa vad de hittade? Rätt! Berg!! Detta forcerades med diverse svordomar och allehanda verktyg och maskiner och när så dräneringen skulle ner igår var problemet åter ett faktum: Berg, berg och åter berg! Just nu dundrar en grävmaskin omkring här ute och det känns som om hela Bästekille Backar håller på att krackelera, men berget i dräneringsdiket ligger kvar... Rapport följer vid senare tillfälle.
Nej, nu ska jag ut och ta en tömkörningssväng med min lilla häst. Hon älskar att komma ut och kika på världen utanför hagen. Sen ska jag hämta Linda vid skolbussen klockan fyra. Hon går ju sista året i grundskolan nu. Var tog den lilla tjejen vägen som nyss började förskolan? Tänk vad tiden går. Till hösten börjar hon gymnasiet. Det är inte klokt! Och vad värre är - jag blir gammal lika fort. Fast det stämmer väl inte ändå? Eller..?
/Anna

Glad midsommar!

Så fick jag fem minuter över mitt i midsommarstressen... Vi är mitt uppe i ensileringen idag. Visserligen mest Åke, för min delaktighet har hittills mest bestått i att servera kaffe till de som kör plastaren och pressen (ja, och så Åke förstås som kör och samlar ihop balarna med traktorn). Jag jobbade ett par timmar i förmiddags också, ett pass som först verkade lugnt. Hade ett rum att städa och Sofia skulle komma och lösa av mig klockan tolv så jag hade tänkt mig att ha matsalen och köket i ordning och rummet klart när hon kom. Som vanligt blir det sällan som man tänkt sig här i livet och inte heller denna gång... Kvart över elva, när jag precis hade nedanvåningen klar och var på väg upp mot rummet som skulle fixas, klev det in ett sällskap på sex personer genom dörren och undrade lite försiktigt om deras utflyktspaket var klara..? Jag hade precis gått igenom liggaren och gjort en lista över allt extra som var beställt till dagen och morgondagen, men inte hittat någon anteckning om detta.

Det är i sådana lägen man plockar fram pokeransiktet och den lilla vita lögnen och hoppas att svettpärlorna i ansiktet inte syns alltför tydligt, medan man lugnt säger:

"Tyvärr har vi haft lite stressigt nu på morgonen, men om ni bär in ert bagage så ska jag strax ha det klart!" Och sen ber man en stilla bön att de ska ha massor av bagage att bära in och att de helst inte ska kunna bestämma sig för om de ska cykla i shorts eller långbyxor, regnställ ellet T-shirt och att de väldigt gärna får diskutera mycket och länge vilken väg de ska ta... För det tar en stund att fixa 18 snygga mackor, koka tre termosar kaffe och packa ner alltihop, plus kakor, muggar, servetter och bestick, i tre ryggsäckar. Givetvis medan telefonen ringer var tredje minut...
Ja, ja -prick tolv var det hela klart och jag kunde köra hem. På vägen stannade jag och handlade och jag kunde konstatera att det var fler än jag som kommit på att det var midsommarafton! Inte en parkeringsruta ledig...
Nu ösregnar det ute. Varför är jag inte förvånad? Typiskt midsommarväder... Hade precis tänkt gå ut och hitta lite blommor men det får vänta. Plötsligt känns det mer meningsfullt att ta itu med disken...
Ha en trevlig midsommar!
/Anna

Äntligen!!!

Äntligen, äntligen, äntligen så tittar solen fram!!! Efter dagar av regn, blåst och framför allt kyla så skiner solen från en klarblå himmel. Ja, någon värme att tala om är det väl inte för termometern visar på 15 grader utanför köksfönstret men med tanke på att det var fruset härom morgonen (rekord för juni månad??) så får man väl ändå vara nöjd. Vi tog en lååång mysmorgon i sängen idag och det var jätteskönt. Det är en gång var 14:e dag jag har möjlighet att göra det och då gäller det att passa på. Egentligen är det min jobbhelg nu men eftersom Linda skulle tävla idag så har jag bytt dag. Sen gick hästskrället och tappade en sko igår så det hela blev inställt, vilket ju var synd. Vi ska i alla fall åka och titta och heja på de andra efter lunch. Just nu är Linda i kyrkan. Hon ska ju konfirmeras i augusti så hon måste samla på sig lite kyrkgång tills dess. tror hon lyckades övertala Amanda att följa med också...
Konfirmation, ja... Det ska ju också planeras in. Den 12 juli kl 15 ska hon infinna sig på Grällsta Ridcenter i Sala. En resa på sådär 60 mil! Sen är det konfirmation däruppe den 1 augusti kl 11 vilket innebär att vi får åka upp dagen innan och hitta nånstans att sova (omvärldsbevakning...) så vi är på plats i tid. Mormor och morfar följer med upp men övrig släkt och vänner får vi väl bjuda på nån slags mottagning här hemma helgen efter. Mycket firande blir det... Fast det blir ju ett äventyr för Linda. Det är ett kombinerat rid- och konfirmationsläger och jag hoppas verkligen att hon kommer att få roligt. Hon har fått kontakt med en annan tjej som ska dit via nätet och de två verkar ha fått jättebra kontakt och mailar varann så hon känner ju någon mer som ska dit. Kan ju vara skönt även om hon ju inte precis brukar ha svårt att hitta kompisar.
Nej, nu ska jag ut och hacka lite ogräs i grönsakslandet. Lyser solen duktigt nu så kanske vi har några röda jordgubbar till midsommar... Det finns massor av gröna i alla fall.
/Anna

Sommarlov!

Ja, inte för mig - som hårt yrkesarbetande får man inget sommarlov i allmänhet, och som arbetande inom turistnäringen på Österlen får man förlägga eventuell ledighet till vintern - men Linda har inlett årets lov idag och jag gläds med henne. Fast i år ska hon faktiskt sommarjobba några veckor så helt ledig blir hon inte. Ytterligare ett bevis för att hon börjar bli stor. Ett annat är alla lite mer "vuxna" aktiviteter som hon plötsligt börjar vara med på. I fredags var hon på studentskiva, i lördags kväll åkte hon och ett gäng kompisar till Verkasjön och grillade, idag ska ett annat gäng tälta hos en klasskompis och äta gott och baka. Hon ringde mig på jobbet i förmiddags och ville ha recept på cheesecake. För inte så länge sen ringde hon och frågade om hon fick leka med någon efter skolan... Som sagt, tiden går... Roligt var också att hon kom hem med fina betyg och hade höjt sig i flera ämnen och vekade sporrad att kämpa vidare på den linjen.
Vädret är väl inte det absolut bästa för skolavslutning, men de har åtminstone lovat aningen bättre mot midsommar. Kanske man kunde fundera över att äta årets sill utomhus, eller..? Det känns som länge sen det var aktuellt...
Nej, detta blev en kort uppdatering. Nu ska tonåringen till Hammenhög när vi varit och hämtat tält och sovsäck i Holma. Ständigt på språng! Ja, ja. Hon håller sin åldrande mamma aktiv i alla fall. tror hon yrade något om stallshopen på vägen också. Pengarna är också ständigt i rullning...
/Anna

Uppdatering!

Mycket har hänt i vardagen sen senast jag skrev något. Ibland bara rusar tiden iväg medan man själv står kvar och undrar var den tog vägen... Precis som våren bara försvann som vanligt. Först blommade plötsligt vitsipporna, sen började träden skifta i skir grönska och på åkrarna började de första gröna stråna sakta sticka upp ur jorden. Sen upptäckte man, som över en natt kändes det, att allt var sommargrönt, gräsmattan behövde klippas och rabarberståndet var nästan meterhögt... När hände det? Hur gick det till? Samma frågor som i fjor, och i förrfjor och... Tror det har med åldern att göra. När jag var liten varade våren i månader, precis som vintern var jättelång och snön låg meterdjup och precis som alla sommarlov var oändliga och solen sken varenda dag. Visserligen skyller vi en del förändringar på klimathot och miljöförstöring men en del måste bero på hjärnans förändringar med åldern, eller..? Jag vill hellre tro på det i alla fall.
Idag har Linda och jag varit i Lund på en trevlig "mamma-dotter-shoppingtur". Hon slutade redan vid elva och tog bussen till Kivik och var där lagom tills jag slutade jobba kl 12. Sen körde vi hem och släppte ut Zack en stund och fortsatte till Lund och köpcentrat Nova Lund. Jag är egentligen lite halvkluven till sådana stora gallerior med allt under ett tak, och tycket bättre om vanlig,hederlig shopping på stan, men jag måste ändå erkänna att det är praktiskt med allt samlat på ett ställe, lätt att parkera (och gratis!!!) och nära till allt. Här finns allt från bokhandel, skoaffärer, kläder och heminredning. Något för alla!
Min kära dotter som begåvats med skostorlek 42 brukar inte ens hitta ett par skor om året som passar både smak, plånbok och fötter men här hittade hon två. Till saken hör att hon i förrgår hittade ett par till i skoaffären här hemma! De gamla skorna, modell billiga tygskor, var så slitna att tårna stack ut... Hon fick det sista paret i utbyte mot ett löfte att förpassa de gamla i soptunnan när hon kom hem.
Förutom skor hittade hon lite studentpresenter och två snygga klänningar varav en till konfirmationen senare i sommar. Allt till vettigt pris måste jag säga. Som avrundning på en trevlig eftermiddag käkade vi god wokmat och njöt av lite tjejsnack. Känns bra att ha en klok och fin dotter. Undrar vad jag gjort för att förtjäna henne? Kan nog bara skylla på turen egentligen och kanske lite sunt förnuft i grund och botten. Jag har genom åren haft så många diskussioner med föräldrar till hennes kompisar bl a som läser böcker och går kurser i föräldraskap, men på något vis tycker jag att man kommer längst med sunt förnuft och att prata med sina barn. Och kanske framför allt genom att inte glömma bort att man själv har varit barn och tonåring, och erkänna för sitt barn att man kan göra fel. Precis som de ska få lov att göra fel och ändå veta att man älskar dem! För mig är det viktigare att en vilsen tonåring vågar ringa hem den dagen de gjort något tokigt än att de gör något ännu tokigare för att de är rädda för att få bannor... Eller?

För att återgå till sommarsnacket, eller "våren som försvann", så kan jag berätta att hästarna blivit släppta på grönbete en bit härifrån och i kväll har de fått nya grannar när en familj som Åke hyrt ut bete till släppte sina hästar i hagen intill. Det hela gick lugnt till väga förutom att Katja började sin vanliga vandring längs staketet som hon gör varje gång det blir förändring omkring henne.
Nya grannar har vi också fått eftersom Åke sålt sin andra fastighet som ligger nästan granne med oss och idag var vi uppe en sväng så att jag fick hälsa på dem. Trevligt folk som hade både hundar och hästar! Ska bli skoj med lite rörelse där borta framöver.
Nej, nu väntar sängen och imorgon en lång dagt med först dialys och sedan direkt till jobbet för att servera middag till ett konferensgäng. Har komponerat ihop en vårbuffe med rökt kyckling, färskpotatissallad och sparris. Hoppas det uppskattas. Såsen gjorde jag idag, en variant jag gör jätteofta hemma och som kan varieras i oändlighet:
Blanda två delar gräddfil eller matlagningsyoughurt med en del (lätt)majonnäs. Krydda med salt och peppar och smaksätt med strimlad purjolök, hackat äpple (till kött) eller citron och dill (till fisk). Hackad gurka går också bra och/eller örtkryddor som basilika, persilja och oregano. Jätteenkelt och jättegott!

Sov gott!
/Anna

Blodsockerfall...

Sedan jag för drygt ett år sen fick min insulinpump har mitt blodsocker varit helt perfekt, eller ja... Perfekt är kanske inte när det sjunker ner till 2.0 på natten, men som diabetiker är valet antingen att ligga högt i överkant eller lågt i underkant och det senare mår kroppen bättre av medan huvudet inte funkar så värst bra när värdena kryper för långt ner. Problemet är också det att jag efter drygt 30 år med min sjukdom inte längre känner av när blodsockret sjunker ens på dagen och ännu mindre när jag sover.
I fredags morse vaknade jag när Åke körde till jobbet, gick sen upp och åt frukost och kröp sedan ner i sängen igen eftersom jag var trött och tyckte att jag kunde unna mig en sovmorgon. Klockan tolv skulle jag vara på jobbet och ta en fika och två skulle jag hämta Linda i skolan. Väldigt förvirrad och mycket långt från verkligheten kvicknade jag till och insåg att jag befann mig i en ambulans och hade absolut ingen aning om hur jag hamnat där. Långt borta hade jag en svag aning om att min f.d svärfar, dvs Lindas farfar hade varit inne i sovrummet hos mig med ett föl som han ville lämna tillbaks eftersom det hade för stor bläs... Jag funderade mycket på detta under de timmar jag tillbringade på akuten efteråt. Nu kan jag förklara det hela såhär:
I torsdags kväll läste jag på farmors blogg att en av deras hästar, Rosalita, som är född hos oss, hade fölat och samma kväll satt jag och diskuterade vita tecken hos fjordhästar på något forum på nätet. När jag inte dök upp utanför Lindas skola klockan två slog hon larm till farfar som körde upp och hittade mig medvetslös i sängen. Nånstans i min halvdvala rörde jag väl ihop det hela lite grann... Men många tankar hann rulla igång innan det klarnade!
Det som känns skumt och som omgivningen kan ha svårt att förstå är att man vid sådana här blodsockerfall ena sekunden är helt okontaktbar och sen så fort man kvicknar till är som vanligt igen. Reaktionerna från jobbet har bl a varit att jag nog behöver vara hemma en vecka och vila upp mig, eller att jag ju måste ändra pumpens inställning osv Sanningen är att blodsockersvängningar vilar man inte bort och att vardagen med diabetes är att ena sekunden har man ett värde på 2.3 och nästa, helt utan anledning, 16.3. Jag hade ju varit hjälpt av att kunna känna av hur det ligger, vilket jag gör om det blir riktigt lågt när jag är vaken men inte om jag sover.
Idag har vi i alla fall varit ute en rejäl runda med motorcykeln. Först körde vi hem till Per och Cissi och visade upp vårt nyförvärv och sen körde vi till Kivik och åt glass. Mysigt!
/Anna

Hemma igen!

Så har jag återvänt till fosterjorden igen... Eller nåt i den stilen. Blåser gör det i alla fall. Kom hem för en timme sedan ungefär och upptäckte att vårt växthus blåst omkull med alla mina nyplanterade frön! Suck! Har inte varit ute och kollat förödelsen men kan precis föreställa mig hur det ser ut därinne.
Nu har jag i alla fall fått min fistel. Blev sövd på riktigt, fast de sa från början att det skulle göras under lokalbedövning. Men när jag fick reda på att bedövningen bara fungerade helt i 75 procent av fallen så valde jag att sova. Sååå kul är det inte att bli skuren i utan bedövning... Sen fick jag också veta att de skulle göra ett ca 5 cm långt snitt, förmodligen i underarmen - och inget av det stämde riktigt för jag har ett 20 - 25 cm långt snitt från armhålan och ner till armvecket!! Ont gör det, men jag fick bara åka hem om jag klarade mig på Panodil, och hem skulle jag så jag får väl skylla mig själv... Sen får jag inte frysa om armen, inte sova på den och inte lyfta med den. Så Åke får snart komma hem och hålla fyr i pannan. Just nu har jag löst problemet genom att vira in armen i en filt. Det är precis att fingertopparna sticker ut så att jag kan trycka på shift-tangenten på datorn... Alltid något. Ingen sa något om tangentbordsförbud i alla fall.
/Anna

Inlagd

...blir jag imorgon i Lund för att de ska undersöka om jag har tillräckligt bra kärl i armarna (eller snarare i en av dem) för att få en fistel. En fistel, kort och enkelt förklarat, är en sammanslagning av två blodkärl, en ven och en artär, som opereras ihop så att man får ett större kärl att sticka i vid dialys. Som läget är nu har jag en kateter i halsen som kopplas till dialysmaskinen. Ja, i halsen sitter den inte utan snarare strax under nyckelbenet och sen rakt ner till hjärtat via pulsådern där. Kanske inte så kul, men den funkar bra och jag slipper ha armen stilla hela dialysen, plus att jag slipper en operation eftersom jag förhoppningsvis kan få en ny njure någon gång.
Nu har emellertid läkarna fått för sig att det är bättre med en fistel, vilket jag inte helt köper och framför allt inte eftersom jag tycker att framförhållningen var usel då jag fick beskedet i torsdags att jag blir inlagd i morgon bitti. Lite tid att förbereda familj, djur och arbete hade kanske varit på sin plats, men så icke! Halv åtta imorgon ska jag infinna mig i Lund! Punkt!
Idag var det full rulle på jobbet. Bröllop igår = sena frukostgäster = sent igång med städning = sent hemma... Linda var och jobbade och det förgyller alltid tillvaron att arbeta med dottern! Imponerad av hur trevlig, cool och redig hon är. Kan jag ha uppfostrat henne tro? Någonstans måste jag ju ha lyckats lite i alla fall... Hon fick till riktigt snygga sängar när hon bäddade idag också!
I fredags var Linda och hennes pappa och hämtade Lindas nya häst, Savannah. Vi var ute en sväng med motorcykeln när sms:et kom att de var hemma så vi svängde förbi och hon tog det hela med ro. Både ny miljö och motorcykel... Jättesöt var hon. Förstår att Linda föll pladask för henne. Ska bli kul att följa utvecklingen framöver...
Vi tog alltså premiärturen med nya MC:n i fredags och idag har vi tagit en sväng till. Måste erkänna att sittkomforten var bättre på BSA:n men visst är det en härlig känsla att glida fram. Än så länge har vi mest kört i omgivningarna här men vi ska väl våga oss på lite längre turer sen. Vi har ju hela sommaren på oss!
Nej, nu väntar sängen och sen bär det av mot Lund.
/Anna

Sommar och grönbete!

Det känns som om det bara var ett par dagar sedan jag började inse att det är vår, och så blev det plötsligt sommar!! Termometern visade på 23 grader när jag kom hem från jobbet och när jag såg hästarna ligga på knä och käka gräs under staketet fick jag dåligt samvete och plockade fram några flyttbara stängselpålar (ja, flyttbara är väl de flesta pålar - jag menar plastpinnar, alltså sådana som är låtta att flytta) för att stängsla in en bit gräs utanför hagen som bara växer utan nytta. När jag väl fått ihop pinnarna, sax och hammare så insåg jag att jag bara hade en halv rulle vanlig, rostfri stängseltråd och den är ju inte så kul att jobba med om man inte har riktiga träpålar, så det blev till att köra till Lantmännen och köpa elband. Resultatet blev i alla fall en liten hage på 15x15 meter med mumsigt gräs och hästarna blev nöjda.

Roligt var det att se deras miner när jag började banka ner pinnarna. Katja som har varit med förr visste precis vad det betydde när jag satte ner den första pinnen och kom rusande och började vanka fram och tillbaks vid grinden. Rosalinda däremot såg väldigt frågande ut, som om hon tänkte "Vad sjutton hetsar du upp dig för??" Men när jag öppnade och släppte ut dem var hon inte sen att fatta galoppen... Aha, MAT!!!

Ska traska upp till sommarhagen i helgen och se hur pass det växer där så kan de kanske få komma upp dit och njuta av gräset.

I går kväll tog Åke och jag 4-hjulingen och körde ner till skogen och Stubbaröds mosse för att fiska. Jag metade och han fiskade (läs: försökte...) med spinnspö. Resultatet? Jag fick en aborre och han fick ingenting! Fast den var så liten att vi släppte i den igen. Tror ente ens att katten hade blivit mätt...

Så är det Valborg imorgon. Det blir inget eldande hos oss i år. Dels för att det är eldningsförbud och dels för att vi inte har något att elda. Det får bli korvgrillning med grillkol istället. Har bjudit hit mina föräldrar men först ska vi till Kristianstad och hämta motorcykeln! Fast det blir ingen åktur för min del för jag får köra hem bilen... Får vänta tills nån dag i helgen, men då j-r ska jag åka!! Vänta bara!

Glad Valborg på er!
/Anna

En ny pärla!

Vi har länge pratat om att det vore roligt med en lite nyare MC. Vår (eller läs: Åkes) gamla BSA Rocket III från -69 är jättefin, charmig och rolig på alla vis och framför allt så väcker den uppmärksamhet var vi än kommer. Särskilt när vi ska kicka igång den och den smäller, ryker och slåss... En gång brann det friskt i den och jag fick rusa efter brandsläckaren medan Åke rullade ut eldsvådan ur garaget. Spänning i tillvaron... Den hade stått stilla i 26 år ungefär när jag övertalade honom att dra igång den för två år sedan och har som sagt sin charm, men ibland hade det varit kul att ha något lite säkrare och modernare.

Så i söndags hittade vi en annons på en Triumph. Vår drömcykel är väl egentligen en Bonneville, men eftersom de tillhör den dyraste av Triumphs modeller (och engelskt ska det ju vara - de har mer själ...) så har vi börjat kolla lite andra varianter och åkte för att titta på en Triumph Legend -99 som fanns utanför Kristianstad. Den var som ny och verkade skött enligt konstens alla regler och vi åkte hem för att fundera, eller rättare sagt Åke skulle fundera. Jag vågade knappt andas om affären för att inte påverka honom för mycket, men så kom det ett sms eftermiddagen efter det att vi varit och tittat "Har precis köpt 70 hästar" stod det rätt och slätt!

Så nu ska den hämtas till helgen. Ska se om jag kommer i skinnstället med dubbla underställ för i så fall lär jag tjata mig till en plats på bönpallen. Det lär bli kallt, men värt att frysa för!

/Anna

Påsken över!

Och inte gör det mig ett dugg! Har väl aldrig firat så mycket påsk, fast några extra ägg och ett par sorters sill slank förstås ner. Mina föräldrar var här på påskafton och det var trevligt och gott (Maten alltså, inte föräldrarna. Eller de är ju också goda fast inte som maten, eller... Ni fattar, va?). Sen hade vi bjudit hit Åkes bror och svägerska dagen efter men vi gjorde en rockad och åkte till dem istället eftersom de hade en massa mat över sedan dagen innan. Jag vet inte om jag var så jättesocial precis för jag hade jobbat hela dagen och var helt slut. Höll nästan på att somna i soffan till kaffet, och det var inte sällskapet det var fel på, jag lovar...
På annandagen var Tommy och hans far hos oss och åt och vips så var påsken slut. Nästan lite snopet, men som sagt var ganska skönt.
Ute frodas våren och vi har börjat med vårbruket. Eller vi och vi... Åke kör tills sent på kvällarna och jag väntar med spänning på stenplockningen. Förra året både ringvältade, harvade och plöjde jag men i år har det inte riktigt stämt med tiden. Det mest aktiva jag har gjort var att igår jaga ettriga polacker på fyrhjuling som körde omkring på våra åkrar utan tillstymmelse av vett i skallen. De såg helt oförstående ut när jag pekade och skakade på huvudet. Jag menar bara, hallå, ni har väl åkermark i polen också?? Inte är det väl fritt fram i nysådden där?? Stön!
Idag har jag varit på dialysen. Fick blodtrycksfall (som vanligt) efteråt och fick ledas ner till diabetesmottagningen dit jag skulle efteråt. Där visade det sig positivt nog att mitt HbA1c var 5,5 vilket är jättebra och inget alls att klaga på. Läkaren på dialysen hade åsikter häromdagen om att det var för högt, men han måste ha virrat till det för det sista värdet som fanns i datorn var från januari...
Har fått nytt schema på jobbet vilket innebär att jag börjar sju alla dagar i veckan, jobbar längre på helgerna och därmed slutar redan tolv varannan vecka och ett den andra. Skönt på ett vis men det gör att Linda måste cykla till skolan mina jobbdagar, eller inte till skolan utan till busshållplatsen, men det är ju något som hon inte gillar sedan hon trillade och spräckte knät. Får väl se om det kan uppväga om jag är tidigt hemma och kan hämta henne de dagar hon slutar tidigt.
Njut nu av vårvädret!
/Anna

Dagens kuggfråga: "Hur ser man varifrån en röd fyrhjuling som åker omkring på en nyharvad åker kommer? Jo, det syns po lacken... :P"

Konst(igt) folk i farten!

Jaha, så var det påsk igen då. Fantastiskt väder till skillnad från förra påsken som snöade bort. För mig som arbetar inom turistnäringen är alltid påsken årets startskott oavsett när den ligger, men i fjor blev det bara pannkaka av alltihop. Vi hade många bokningar men i princip samtliga drabbades plötsligt av akut magsjuka (hm) samma dag snön började yra. Ännu värre var det säkert för många konstnärer som gör större delen av sin årsinkomst under påskhelgen.
Linda var och jobbade med mig idag och jag måste säga att hon är duktig. I dag fick hon till bäddningen riktigt snyggt också, så nu är det bara kassatjänst och telefonsvarande hon ska träna på.
Sen är det ju det där med Österlen och påsk och konst... De senaste dagarna har det dykt upp en massa skyltar, annonser och affischer som i stort sett talar om att det finns en konstnär i varje litet skjul som kan tänkas rymma några tavlor eller skulpturer. Egentligen är det ju ÖSKG (Östra Skånes KonstnärsGille) som började med att öppna upp ateljéer och låta folk komma hem till konstnärerna för 40 år sedan, och från början var det bara deras medlemmar som fick hänga upp den röd-gula bollen och visa upp sina alster. Fortfarande är väl bollen ett bevis på att man är medlem i ÖSKG och därmed någon slags varudeklaration på att det är seriös och bedömd konst, men 90% av de som idag slår upp dörrarna och tror sig kunna sälja konst är vare sig medlemmar, bedömda eller seriösa...
Seriösa är inte heller 90% av de som invaderar Österlen med bil dessa dagar! Plötsligt gäller inga trafikregler alls! Man kan parkera överallt, helst i tredubbla rader så att ingen kommer vare sig in, ut eller förbi. Man behöver inte använda blinkers när man ska svänga. Högerregeln upphör att gälla, man tvärnitar och backar sen helst tillbaks mot trafiken när en skylt om konst dyker upp och sen tutar man gärna och ser helt oförstående ut om någon annan håller på sin rätt och kör före... Jag mötte minst fem bilister av varje sort på väg hem idag!
Jag har många gånger själv funderat på att ge mig ut på konstrunda. Dels för att jag tycker att det skulle vara trevligt att se vad som visas, dels för att jag faktiskt känner några som ställer ut och gärna skulle vilja besöka dem, men jag känner att jag nog skulle bli galen innan jag ens hunnit till det första stället. Nej, konstrunda är inget för mig! På något vis är Kiviks Marknad bättre. Då vet i alla fall nästan alla hundratusentals människor vart de är på väg, var de ska parkera och framför allt var de inte ska stanna, backa och vända...
Jag är fullt nöjd med att servera frukost och bädda sängarna till konstfolket! Övrigt umgänge undanbedes...
/Anna
Dagens citat: "Konsten ligger i betraktarens öga, men ibland hade han behövt glasögon..."

Vårtecken och skräp!

Idag har det verkligen varit vår i luften! Jobbade till halv ett. Jag började redan klockan sex så jag gick hem två timmar tidigare och kunde njuta av vårvädret. Linda var ledig idag och hade redan åkt till stallet när jag kom hem så jag satte mig i solen på trappan med en tidning och njöt en stund. När jag kom upp till henne vid tretiden kom farmor och undrade om vi ville ha något att äta och mest på skoj klämde jag ur mig att "en kopp kaffe här i solen hade suttit fint!" och vips så hade de dragit fram trädgårdsmöblerna och trollat fram kaffe och bullar. Det var så varmt att jackorna åkte av och solen brände riktigt gott! En timme satt vi och njöt men sen började det blåsa kallt och vi fick köra igång med gödslingen för att få upp ångan igen.
När vi kom hem tyckte Åke att han ville ut och röra på sig så vi tog hunden med oss på en lång promenad medan Linda fixade kvällsmat - jättegod köttfärssås!
Upptäckte att påskliljorna stack upp en bra bit på sina ställen och snödropparna blommar i massor överallt. Det har de i och för sig gjort länge men det känns skönt att upptäcka fler vårtecken för varje dag. Ska ta en sväng ner i skogen och kolla om det finns vitsippor en dag också. Kanske...
Måste berätta en liten historia som gjorde mig till en stolt mamma i eftermiddags. Linda satt med farmor och farfar i deras kök och fikade när hon kommit upp till stallet. Utanför på vägen kommer ett par gående, sätter sig i dikeskanten och ser ut att njuta av vädret och naturen, tar fram något och dricker och reser sig sen och går vidare i riktning mot huset. Plötsligt kastar kvinnan något över diket, in i hagen och Linda reagerar direkt med ett "Nej nu j-ar!" och rusar ut. Hon möter paret utanför huset på vägen och de säger något om att det är så vackert där och att hästarna är fina.
"Kastade du något där borta?" undrar Linda, och kvinnan erkänner att hon kastade en ölburk.
"Då tycker jag att du ska vara snäll och hämta den!" säger Linda varpå kvinnan ber om ursäkt och slokörad lommar tillbaks och plockar upp burken igen.
Det kallar jag civilkurage! Att inte bli oförskämd utan lugnt och sansat bara be henne plocka upp gör ju effekten desto större. Tror nog att vederbörande aktar sig för att kasta skräp i naturen i fortsättningen. Hoppas det i alla fall... Fast hon är ju inte ensam om att använda naturen som soptipp. När vi var ute och gick i kväll hade någon dumpat tre bilhjul och en hög sopor i vägkanten. Man undrar ju varför någon gör sig omaket att lasta skräpet i bilen och köra några km:s omväg för att kasta det längs en liten grusväg. Säkert är det ingen som bor längs vägen och hade personen ifråga kört lika långt åt andra hållet hade han eller hon hamnat på återvinningsstationen i Måsalycke där skräp kan kastas gratis!!
En gång när jag var ute och red hade någon ställt två kylskåp mitt ute i skogen på en vändplats för timmerbilar. Lyfter man telefonluren och ringer så kommer ÖKRAB och hämtar kylskåp och andra vitvaror hemma hos dig utan kostnad! Du slipper lasta i och ur bilen och du slipper köra. Så varför???
Människor är konstiga djur...
/Anna

Ingen logik!

Så var det kväll igen. Plötsligt drar dagarna förbi med en hastighet som inte vare sig min kropp eller min hjärna hänger med på. Ja, nu kommer det givetvis en hög kommentarer om statusen på dessa delar av mig, och det förtjänade jag kanske när jag mer eller mindre lägger orden i munnen på folk... Oavsett vilket så är det där med tiden ett säkert vårtecken så gott som något annat. Sommartidens införande gör ju sitt till också. Man har ju inte hunnit med att ställa om sig riktigt än. Min intuition säger att det är dags att dra sig mot köket och kvällsmaten när det mörknar - och det gjorde det ju inte förrän klockan åtta idag. Annars tillhör jag inte den skara som märker av tidsomställningen nåt vidare. Det är första veckan innan de ovan nämnda kroppsdelarna riktat in sig på att det mörknar/ljusnar på lite andra tider, sen är sommartiden den "riktiga" tiden för mig. Att hålla på och tillägga vad klockan egentligen är efter varje tidsangivelse som somliga gör är kolossalt störande. Särskilt när vederbörande är någon som kan stiga upp när som helst mellan sex och nio en lördag, äta lunch elva en dag och två nästa och gå och lägga sig när som helst mellan tio och ett på natten. Hur sjutton kan man då påstå att man märker att vi flyttat klockan en timme åt ena eller andra hållet!!
Dottern har varit en runda på akuten i kväll. Hon lyckades trilla av sin vårystra häst och slog höften och för att utesluta nån fraktur blev hon röntgad. Som tur var konstaterades det att hon bara fått en smäll och var mörbultad och ordinerades Ipren och vila. Hade jag fått råda hade jag nog kört hem direkt och själv gett samma ordination, men nu var det pappa som hann fram först och fick bestämma och karlar är som bekant aningen sjåpigare... Vi kunde konstatera att Linda aldrig besökte akuten under småbarnsåren för brutna armar, spräckt skalle eller andra olyckor, men att hon det senaste året varit där för ett trasigt knä (cykelolycka), en muskelbristning i ryggen (ridolycka), hjärnskakning (ridolycka) och så höftskadan idag. Får väl motvilligt inse att hon är ett levande bevis för att ridningen är den mest skadedrabbade sporten i landet...
Till sist en liten reflektion över ett ärende som länge förbryllat mig på jobbet. Vi har ett s.k massagebad, dvs en badtunna med 38-gradigt (var f-n sitter gradtecknet på tangentbordet??) vatten i trädgården som gästerna kan hyra in sig i. Vattnet i denna kontrolleras noggrannt före och efter bad, kemikalier tillsätts efter behov, pH och alkanitet kollas mm mm i all oändlighet och bokförs noga. I höstas kom plötsligt kommunen på att denna balja ska jämställas med en simbassäng och kontrolleras av miljö och hälsa. Så far so good, även om en avgift på 3000:- känns som lättförtjänta pengar för kommunen för att skicka ut en tjänsteman som stoppar ner en provsticka i vattnet och åker igen. En kontroll som tar max fem minuter och som förslagsvis kunde samordnas med den årliga kontrollen av köket som de också inkasserar drygt 3000:- för! Nåja, till det konstiga i kråksången! När protokollet dyker upp med resultatet av provtagningen, som skedde när vattnet i baljan var helt nyupptappat, utan att någon hade hunnit bada (det kom alltså direkt från kommunens ledning!), visar det sig att det är otjänligt för bad och att klor och andra kemikalier måste tillsättas! Detta vatten är dock godkänt att dricka och att duscha i med samma värden, men gäller det bassängbad är reglerna annorlunda!!
Alltså - jag får tappa upp en kanna vatten från kommunens ledning och servera mina gäster detta, jag får låta dem duscha i det och koka kaffe och te på det, men de får absolut inte bada i det utan att riskera hälsan! Var är logiken? Eller vad är felet? Noggrannhet i överkant vad gäller badande eller dricker vi hälsovådligt vatten? Tur att vi har egen brunn hemma. Här kan vi dricka och bada i samma vatten, fast kanske inte samtidigt...
Ha de gott!
/Anna

Dagens citat: "Det finns saker man måste vara fackman för att inte förstå..."

Hoppet stiger...

Så känns det vår igen! Så länge det varar den här gången... Gjorde i alla fall slag i saken och körde iväg och köpte penséer och några minipåskliljor i förmiddags och planterade dem i krukorna vid ytterdörren. Fick räfsat ihop gamla löv och julens granris runt trappan också och vips, så blev det vår! När jag var nästan klar med löven och granriset tyckte jag att jag började känna mig lite snurrig och matt och bestämde mig för att det var läge för blodsockerkontroll och jodå, 2.2 visade mätaren så det blev banan och ett glas mjölk innan jag fortsatte. Ändå hade vi nästan precis fikat. Jag blir inte riktigt klok på mitt blodsocker ibland... I fredags natt, efter hockeyn stannade vi på McDonalds och jag krängde en hel meny där och när vi kom hem en timme senare hade jag ett bs på 2.4 så det blev till att käka macka! Jag som var tvärmätt!
Vårrycket fortsatte inomhus och fönsterkarmarna blev dammade och städade, pappershögen på köksbordet sorterad och lite påskpynt uppsatt. Ja, inte allt, men två gula krukor och några kycklingar i köksfönstret är ju ett steg i rätt riktning i alla fall. Hittade en kaktus i full blom bakom en gardin. Konstiga varelser, om man glömmer bort dem helt och de inte får vatten på några månader, då blommar de... Kanske någon form av dödsryckningar, vad vet jag?

Var på hockey i Ängelholm i fredags. En ganska avslagen match, fast vi hade biljetter till ståplats och hamnade mitt i händelsernas centrum dvs mitt i klacken. Blev 2-2 efter full tid och 0-0 i förlängning vilket gjorde att det blev straffläggning och det blev spännande, då det krävdes fem straffar var för att avgöra. Det hela slutade i alla fall till Rögles fördel och nu är de väl klara för elitserien till nästa säsong också som tur är. Hade ju varit lite snopet om de åkt ur igen...

Mina ben är helt möra efter att ha stått så länge. Nästa match får det bli sittplats även om det är betydligt dyrare. Fast vi har försökt få biljetter hela året utan framgång. Slutsålt hela tiden...

Nu ska jag försöka fixa lite kvällsmat till stallskötarna dvs resten av familjen. Linda har varit med en kompis på hästtävlingar idag och Åke körde och hämtade henne för att skjutsa henne till stallet. Han valde det framför att göra middag, så det är väl bäst att jag uppfyller min del av uppgörelsen och har maten klar när de kommer hem...
/Anna

Dagens citat: "Glöm inte att du är helt unik - precis som alla andra!"

Snö i luften...

...blev det istället för den där våren som jag var lite lyrisk över. Inget som man inte kunde räkna ut i förväg - bakslag hör ju liksom våren till - men det kändes ändå lite deppigt när vårblommorna försvann under en decimeter snö. Vad värre var var att vägen i tisdags morse försvann i snöröken så att jag flera gånger fick stanna och vänta på att den skulle lägga sig (snöröken alltså, vägen låg nog kvar...) innan jag kunde fortsätta.
Linda praoar i två veckor och lyckades få plats på Grevlundagården hos idolerna Lisen Bratt och Peder Fredricson. Hon börjar halv åtta och slutar fem och kommer hem full av nya upplevelser och lärdomar. Hon har ju sysslat med hästar i hela sitt liv, men att få en insikt i hur det är i ett elitstall är ju helt nytt. Hon vill utbilda sig inom hästyrket, helst till beridare, och detta är ju ett bra tillfälle att få se hur det är att först ägna dagen åt andras hästar med allt vad det innebär, och sen kvällen åt sitt eget stall och sina hästar. Tolv timmars arbetsdag har det blivit och hon har stupat i säng, men roligt är det tycker hon. Beröm hade hon fått av Lisen, som tyckte att hon var duktig, och det lyfte henne verkligen. Det lyfte en stolt mamma också...
I dag har jag varit på dialys fram till halv fyra. Åkes dotter, Petra, var och hälsade på en sväng och vi fikade och körde sen till Tåghusa och fixade stallet till Linda som skulle på årsmöte med ÖHV och ta emot nåt uppvisningspris sen sommarpremieringen. Till sommaren är hon på konfirmationsläger precis när det är premiering så jag får se mig om efter någon annan visare. Det är ju dags för treårspremiering för Rosalinda och jag inser min begränsning vad gäller ökad trav...
Mer snö har de lovat i natt men sen väntades visst varmare väder. Kanske det kan bli läge för penséer nu då? För en gångs skull var det väl en fördel att inte vara så snabb i vändningen mellan ord och handling.
I morgon börjar jag jobba tidigt och slutar tidigt för vi ska till Ängelholm och se på hockey. Heja Rögle!!
/Anna

Vår i luften!

Visst är det härligt att våren börjar göra sig påmind! Solen går upp ungefär samtidigt som jag om morgonen och den värmer riktigt gott också. Häromdagen så gott att det blev en kopp kaffe på trappan - visserligen en snabb kopp, men ändå... Sen har ju vinden varit vass, men vad gör väl det när vintergäcken blommar och gräset har börjat grönska lite? Bilen var så varm efter att ha stått i solen utanför jobbet i fredags att jag fick köra med nedvevade rutor ända hem. Det var äkta vårkänsla, när det knastrade under hjulen och fågelkvitter strömmade in! Tänk så humöret påverkas av en så enkel sak.
Hästarna påverkas också av våren. De fäller nåt enormt just nu. Katja har fällt länge och har dessutom en enorm vinterpäls att tappa, så jag beväpnade mig med ryktsten och piggborste och drog av henne ett par kg päls igår. När jag var klar låg det en matta av hår runt henne som vi båda vadade fram genom. Säkert en decimeter högt på en yta av ett par kvadratmeter. Rosalinda, som är en social typ, ville också vara med och gjorde allt för att tränga sig emellan mig och Katja. "Borsta mig istället!" sa hon med hela sin utstrålning och när jag till sist fick henne att inse att hon inte kom någon vart med trängselvarianten, så gick hon runt till andra sidan och stack huvudet under Katjas mage och försökte pocka på uppmärksamhet därifrån istället. Det slutade med att jag plötsligt hade två gula hästar, varav den ena med löshår...
Jelina blev också av med sin päls häromdagen då Linda och jag hyrde en klippmaskin och helklippte henne. Det är en så skön känsla att klappa en nyklippt häst! Kan tänka mig att det känns så att klappa en säl, fast det har jag i och för sig aldrig gjort. Lite blötare är sälen nog förstås, men som sammet känns det om någon förstår det bättre... Oavsett vilket så är det dags att dra igång träningen på allvar nu och hon behövde tappa lite vinterpäls för att orka. Nu är det ju så ljust att Linda hinner rida efter skolan något som varit omöjligt tidigare.
Lite tävlingar är inplanerade inför våren och första start blir på KM den 4-5 april. De har ju en Klubbmästartitel att försvara från i fjor, och kanske vågar de sig på en start i KM-klassen i dressyr också. Tidigare år har hon inte varit tillräckligt samlad för att klara Lätt B programmet, men i år kanske? Fast det är bara mina funderingar. Får se vad Linda tänkt sig..?
Nu ska jag ut och kolla var jag ställt mina krukor så kanske det blir lite pensée-plantering så småningom. Fast de pratade om snö på radion... Det var inte vad jag hade tänkt mig, men, men, det har ju hänt förr. I fjor snöade ju påsken bort!
Fast det sista glömmer vi! Nu vill jag ha vår!!!
/Anna

Ber att få citera Åke som kom in häromdagen och sa: "Nu har vi vår i luften, var har ni er??" (fri tolkning)

Så fel det kan bli...

Klev in genom dörren igår kväll efter en kvällspromenad med sambon när hans mobiltelefon ringde. Den låg i köket och han själv befann sig i pannrummet. Precis när jag fått av mig skorna ringde det av och den fasta telefonen började tjuta istället. Jag kände på mig att det var "telefonförsäljartid" dvs mitt i maten för de flesta och slet åt mig luren och laddade för avspisning.
"Hej det är Anja" sa en glad och käck röst i andra änden. "Är Åke hemma?"
"Nej!" svarade jag kort.
"Nähä... När kan jag nå honom då? Han är svår att få tag på..."
"Det lämpligaste är att ringa när han är inne och svarar" sa jag irriterat, varpå rösten lät lite mindre entusiastisk. Hah! En nybörjarförsäljare! Lätt att skaka av sig... Det blev tyst i telefonen. Till sist var jag tvungen att säga något:
"Var det något särskilt?"
"Jo, jag heter Anja och brukar köpa ensilage av Åke. Kan jag komma och hämta en bal ikväll?"
Bortgjord!
"Nu hör jag att han är på väg in. Vänta lite..."
Stackars tjej! Får bättra på mitt rykte vid tillfälle.
/Anna

Dagens visdom: "Alla som ringer klockan halv sju är INTE telefonförsäljare..."

Melodifestival och tråkväder

Måste väl krafsa ner några rader om årets händelse, i alla fall om man ska tro media och stora delar av folket, dvs Melodifestivalen! Jag var faktiskt ganska övertygad om att Måns skulle ta hem folkets röster, så när han fick juryns trodde jag absolut att det var klart. Men så icke! Lite konstigt tycker jag allt att det är att de två mest udda bidragen fick mest röster av svenska folket. Rent taktiskt inför den stora finalen hade det väl inte varit så smart att skicka Måns eftersom hans låt stilmässigt var rätt lik förra årets, och hur det gick för den minns vi väl... Jag tycker att Malena var bra, men fick ett argt sms från dottern så fort det var klart "Fy f-n för alla svenskar!!!" Hon var i Hammenhög hos en klasskompis tillsammans med några andra tjejer och skulle äta gott och heja på Måns. Känns konstigt att hon är så stor att de har "tjejmiddag" och gör "vuxensaker" som t ex tittar på Melodifestivalen. Jag hänger inte riktigt med emellanåt...

I eftermiddags bestämde vi oss i alla fall för att vädret var tråkigt, typiskt "Eko-väder", alltså lämpat för en tur till Kristianstad och besök på ställen som Eko, Biltema och Harald Nyborg. Linda och jag hann inom en sväng på Stable Store också. Med betoning på hann - vi klev in genom dörren två minuter före stängningsdags... Det blev billigt om inte annat, fast det hade det nog blivit ändå. Har aldrig varit där och kunde snabbt konstatera att det var dyrt! Samma grimskaft som kostade 22:- på Eko kostade 89:- här. Jag kan i vissa fall acceptera att bra kvalité är dyrare om det t ex gäller ett träns, där bättre läder håller längre och är mjukare, men ett rosa nylongrimnskaft är ett rosa nylongrimskaft är ett...

Lite inköp på Eko blev det i form av schampo, tvättmedel, kattmat mm som är billigt där. Sen blir det ju alltid lite "bra att ha saker" och vips så är förtjänsten bortslösad! Man hittar alltid en massa saker som man aldrig vetat om att man behövde. Ja ja... Årets första glass intogs också frysande utanför Biltema. Huh!

Strax ska jag åka med Linda till hästarna och fixa iordning stallet. Vi hörs!
/Anna

Dagens citat: "Ingen människa är onödig, om inte annat kan man alltid tjäna som avskräckande exempel..."

Mitt i natten

Jag brukar ha lätt för att sova. Min sambo brukar säga att jag somnar redan när jag lägger ena benet i sängen. I och för sig kan man ju undra hur det andra benet kommer i säng då, men det var inte det jag tänkte filosofera om nu...

Men ibland är det helt omöjligt, och vis av erfarenheten vet jag att det bara blir värre om jag ligger och retar mig på att jag inte är sömnig. Det bästa är att gå upp och göra något, äta något och invänta sömnigheten. Alltså sitter jag här klockan 01.25 och försöker summera dagen. Utanför fönstret lyser månen så starkt att det kunde vara mitt på dagen, nästan. Fullmåne... Varulvar och vampyrer... Huh!

Gjorde bort mig idag på riktigt. Skulle skicka ett sms till Linda som var ledig från skolan, och inledde det hela med "Hej Plutten!" och sen lite allmänt bla bla, för att avsluta med "Puss puss från mamma". Jag tryckte fram bokstaven "L" i telefonboken och hittade henne och tryckte iväg mitt meddelande. Tyckte att det på något vis gick iväg innan jag hunnit ner till hennes nummer i L-listan, men resonerade som så att jag nog var snabbare i fingrarna än i hjärnan (kommentarer undanbedes på den fronten) och lät sms:et gå iväg. Fem minuter senare ringer telefonen och en röst undrar lite försiktigt om jag ville något..?

"Ja, det beror ju på vad du syftar på och om du kommit rätt" svarar jag förvirrat.

"Jo, vi fick ett konstigt meddelande som lät som nån sorts telefonsvarare från detta numret..."

Då visar det sig att jag tryckt iväg mitt sms till "Lant & Bygg" dvs stället där jag handlar bl a hästfoder, och ett sms till en vanlig fast telefon läses ju upp av en mekanisk röst! Kan precis tänka mig hur konfunderade de blev av: "Hej Plutten!" och "Puss puss från mamma"! De hade dessutom spelat upp det för alla som var där för att få besked om vad det var någon ville! Historien förtäljer inte om de förstod vem jag var, men jag lär väl få reda på det nästa gång jag kommer dit... Tills dess får jag väl jobba på att sluta rodna! Får väl om inte annat glädjas åt att ha gett dem ett gott skratt.

Ett gott skratt fick jag när jag läste YA idag, och säkert har många som försökt sig på att översätta Ystad Kommuns hemsida till annat språk fått detsamma. Om man vill ha sidan översatt till t ex tyska blir man nog aningen konfunderad när man läser att unga människor lär sig döda på ungdomens hus, att tåget mellan Malmö och Ystad tar tre minuter och att "Där vi har bordellen njuter vi av natur, kraft och inspiration...". Tokigheterna bottnar i att Google översätter "tjej- och killgrupper" där engelskans "kill" blir "döda" som på tyska blir "zu töten". När tåget tar tre kvart tas ordet "kvart" helt sonika bort eftersom det inte går att översätta och vips, tar tåget tre minuter! I fallet med bordellen lät originaltexten ungefär "Där vi pustar ut, njuter av naturen..." osv, vilket översätts med "Wo wir puff..." och det betyder "Där vi går på bordell"! Den svenska rubriken "Bad" försågs helt enkelt bara med engelskt uttal och översattes till "Schlecht", dvs dåligt. Sen följde en uppräkning av alla kommunens badställen. Undrar om våra tyska turister vågar sig på ett dopp i sommar? Kanske stränderna i Simrishamns kommun blir överbefolkade. Fast vi lär kanske slippa buset. De åker väl till Ystad för att döda och gå på bordell...

Kom i sammanhanget ihåg en kul historia på temat översättning som jag hörde för några jular sedan. Det var en svensk som skulle förklara för sin ryske gäst vad det var han bjöd på, så han sa på lite knagglig engelska att "Glögg - that´s hot wine with Russians and nuts in!". Undrar om gästen satte i halsen..?

Nu börjar det dra i ögonen. Fast jag har fått sällskap av en hungrig Linus som tycker att 02.00 är en förträfflig tid att käka på. Precis som alla andra tidpunkter på dygnet... Överst i inlägget en bild på hårbollen som leker pälsboa!

/Anna

Dagens citat: "Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk evigheten fram och evigheten bak..."

En hästig arbetsdag

Så var man hemkommen från jobbet! Det börjar faktiskt röra på sig lite i bokningarna nu. Vet inte om folk börjar få vårkänslor och fundera över sommarens semestrar när solen tittar fram och snön smälter, men från att telefonen har ringt två gånger om dagen de senaste veckorna så ringer den nu minst två gånger i halvtimmen, och det är stor skillnad. Sen övergår det hela långsamt till högsäsongsringandet som innebär att det ringer på minst två linjer samtidigt oavbrutet, och man känner att snart drar man ur jacket så att man har en chans att svälja en kopp kaffe, eller, ännu viktigare, hinner städa klart rummen tills nästa gäst vill checka in.
Jag brukar säga att Kivik är ytterligheternas samhälle - på vintern tyst, stilla och lugnt och på sommaren totalt kaos! Det avspeglas även hos oss på jobbet! Fast det är avsevärt mycket roligare att ha fullt upp än att gå och vänta på att det ska hända något en hel dag...
Idag har jag haft en lite annorlunda dag på jobbet! Började med att röja upp efter helgens gäster och sen undrade Ulla om jag kunde tänka mig att hjälpa henne att fixa lunch till Tom och några till som höll på med en kurs på Brösarpsgården. Alltså en hästkurs som han missat när han bröt armen för ett år sedan. Så vi gjorde fisksoppa (supergod) och aioli. Jag ägnade mig åt det sistnämnda och för er som inte provat kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att pressa hackad vitlök genom en vitlökspress fast man blandat den med vispad äggula... Det hela blev väldigt uppskattat. Vi körde upp med det till Brösarp och hade en trevlig stund med mycket hästsnack.
Måste säga att jag är rysligt imponerad av den kunskap och noggrannhet som läggs ner på träningen och utbildningen av islandshästarna på Brösarpsgården. Känns också roligt att se att steget inte är så långt, eller inget alls, mellan den omsorg som läggs på deras elithästar och den som läggs på elithästar i hoppning och dressyr. Skrittmaskiner, pulsmätare osv osv och detta i kombination med en naturlig hästhållning i stora, kuperade hagar i Brösarps norra backar. Två erfarna människor som "ser" och tar till sig det bästa ur alla hästvärldar. Jag har alltid resonerat så och aktat mig för att fastna i något speciellt "fack" bara för att jag har ett kallblod, en islandshäst, en westernhäst osv. I grund och botten är väl alla hästar och vi som hästägare bör sträva efter att hitta vårt sätt som fungerar på vår häst, oavsett om vi kallar det NH, engelsk ridning eller Westernmetoden... Jag har under många år krävt respekt av mina hästar och helt naturligt begärt att de ska flytta sig när jag närmar mig. Har jag en häst som står uppbunden i spilta får den vare sig mat eller vatten om den inte tar ett steg åt sidan när jag går upp bredvid med famnen full av hö. Inte sjutton tänker jag flytta den med råstyrka vid varje utfodring utan en blick ska räcka! Har aldrig funderat på att det kallades NH förrän begreppet blev modernt...
Varför göra saker så komplicerade? Jag brukar säga att det kvittar om man uppfostrar en hund, en häst eller ett barn - med konsekvens, tålamod och sunt förnuft kommer man långt!
Nu ska jag ut och ta en promenad med häst och hund (ja, samtidigt...)!
Vi hörs!
/Anna

Dagens citat: "Dammtussar kommer av sig själva, allt annat får man anstränga sig för..."

Vilket drag!

Vissa människor har en förmåga att inspirera och smitta av sig av sin energi, få igång sin omgivning helt enkelt, och en sådan var Martin Stenmarck i "Så ska det låta" ikväll. Ett sånt drag det blev! Sen var ju inte Jill Johnson och Frida Muranius långt efter heller. Jag gillar Frida! Tycker att hon är cool på ett härligt vis. Inte tillgjord utan naturlig, och så är hon ju skånsk på riktigt! Ikväll visade hon ju verkligen att hon inte bara kan sjunga sånt som "Upp och hoppa" eller "Dunka mig" utan att hon har en bred repertoar och är en riktigt bra sångerska. Hoppas att vi får se mer av den sidan framöver. Hon har utstrålning på ett skönt vis!
Sen är jag ju en stor fan av Jills röst och hennes countryrepertoar. Det är så jag ryser i hela kroppen. Lite synd ikväll var att Olle Jönsson försvann en aning bland de andra tre, men han gjorde några bra framträdande han också. Fast hans engelska har en del övrigt att önska... *Hm*
Ett otroligt bra program som jag ogärna missar. Peter Settman gör det hela jättebra och axlar Peter Harryssons mantel med bravur tycker jag. Det blev ju ett ramaskri när Harrysson slutade men nu har ju hans efterträdare blivit "Så ska det låta" med hela folket, så ge Luuk samma chans med "På spåret" så kan han nog bli bra där också. Visst har Oldsberg hållt på, och gjort det fantastiskt bra, i tjugo år, men därmed inte sagt att inte någon annan kan ta över. Sen kan man ju ha synpunkter på ifall han blivit orättvist avskedad på nåt vis, men den saken har jag ingen direkt information om och kan därför inte uttala mig om!
Hade en rätt lugn dag på jobbet idag. Började med att städa tre rum som det bott folk på tidigare i veckan. Sen försökte jag göra en livräddande insats för alla blommor som blivit bortglömda sen jag var där senast dvs i måndags. Inget vatten och full värme på elementen är ingen bra kombination. Får se i morgon om de repat sig... Lite pappersarbete och städning av kontoret fick avsluta dagen. Dammsugning och våttorkning fick räcka. Dammtorkning är inte att tänka på bland alla pappershögar. Fast å andra sidan finns det inga ytor som kan vara dammiga. Allt utrymme är täckt!
I morgon ska jag först till Ystad för dialys och sen ska jag jobba. Det börjar så smått kännas på Agda att det är vår nu. Folk ringer och frågar om äppelblomning och sommarsemestrar. Känns bra att det går på det hållet. Ett Agda utan gäster är så ödsligt. Det ska vara full rulle hela tiden! Jag älskar verkligen att ha huset fullt med trevliga människor och det roligaste som finns är att prata med alla, fixa saker till dem så att deras vistelse hos oss blir perfekt och det allra bästa är när de sen återkommer "för att de var så nöjda med oss och Kivik"... Då har vi lyckats! Och det är inget märkvärdigt vi erbjuder egentligen - ett leende, en pratstund, kanske en skämtsam ton, rent och fräscht och god, väl presenterad frukost. Utflyktstips, kartor och broschyrer och smörgåspaket för de som önskar. Men det allra, allra viktigaste som nästan alla gäster uppskattar och som är anledningen till att de återkommer är den personliga servicen. De känner sig som hemma, vilket ibland sätter en i situationer som idag när telefonen ringde och en glad röst sa :"Hej det är Lena!" Okej, här gällde det att tänka efter... Rösten var bekant, visst, men vilken Lena. Naturligtvis spelade jag med, ställde lite lagom neutrala frågor om hur vintern varit och hur de mådde. Efter det var det ju för sent att fråga efter efternamn så då hoppas man bara att inte bli avslöjad. Behöver jag säga att jag drog en lättnadens suck när hon bara ville veta ungefär när äppelträden blommade och sen bad att få återkomma? Sen avslutade hon med att tacka för senast och tillägga "Ja, vi var ju där vid äppelmarknaden!" Det var den förlösande frasen och jag plockade fram henne i gästregistret för att inte göra bort mig nästa gång. Det bodde bara en Lena hos oss den helgen, och visst kommer jag ihåg henne och hennes man! Efteråt... Fast nu hoppas jag att hon ringer igen snart så att jag kan briljera med att kunna både efternamn och adress! Ja ja, vad gör man inte för att smöra..? Men en del trogna gäster kan jag faktiskt adressen till eftersom jag i snart tio års tid skrivit julkort till dem. Somliga fastnar mer än andra om man säger så.
Nyfiken på mitt jobb? Titta in på http://www.agdalund.se/ .
God natt på er!
/Anna

Dagens citat: "För varje minut man är arg förlorar man 60 sekunders glädje..."

En dag i Lund

Hade tid för en bentäthetsmätning på institutionen för Klinisk Fysiologi på Universitetssjukhuset i Lund idag. Det låter betydligt mer avancerat än vad det är, och för er som eventuellt undrar, vid en bentäthetsmätning mäter man inte hur tätt man har mellan benen (Hm...) utan hur poröst skelettet är. Som njurtransplanterad har jag i tolv års tid ätit kortison, något som urkalkar skelettet, och en gång om året mäts det alltså hur det står till med den saken. Varje gång får jag fylla i ett frågeformulär och idag fastnade jag en stund på frågan: "Har du haft några frakturer sedan senaste mätningen? Om NEJ ange vilka!" Kunde inte låta bli att jäklas lite och räkna upp en hel massa ben jag inte brutit sedan senast... Den ena sköterskan led av total humorbrist, men den andra bröt ihop fullkomligt. Trevligt att kunna muntra upp någon. Läkaren som kom in undrade vilken idiot som satt ihop formuläret, medan jag försökte påtala att det kanske var viktigare att kontrollera hur många som faktiskt svarat på exakt vad de frågade efter...
Fick inte reda på något vettigare än att min exakta längd är 1633 mm. Innan jag kammade mig ska kanske tilläggas :)
Efter undersökningen hade jag några timmar att spendera i Lund innan Åke slutade och jag fick skjuts hem. Jag tog bussen ner till stan och vidare ut till Nova Lund som jag tycker är ett bra shoppingställe med allt under ett tak och möjlighet att sitta ner, ta en fika och titta på folk. Var inne på Gina Tricot och hittade en fin jeansklänning/tunika, som jag provade men sen hängde tillbaka och gick vidare. Efter att ha gått hela varvet, gjort lite inköp på Gallerix, och inte hittat något som tilltalade mig mer så gick jag tillbaks till Gina Tricot och köpte klänningen. Vid kassan upptäckte jag en liten fläck, förmodligen puder, och när jag påtalade detta fick jag 50:- rabatt. Just nu åker den runt i tvättmaskinen (klänningen alltså, inte 50-lappen) så snart ska det visa sig om det var ett bra klipp eller inte. Efter en fika blev det en sväng i skoaffären och vips så var jag 99:- fattigare och ett par bruna ballerinaskor rikare. Tänk så det kan bli!
Nu har jag kommit lyckligt hem, varit ute hos hästarna en sväng, skrivit två protokoll till ridklubben och ätit ärtsoppa och fläskkorv. Gott!
För alla som försökt lämna kommentarer här kan jag berätta att jag gjort det hela en aning enklare! Upptäckte att jag haft nån skum inställning som bara godkände de som hade Google-konton innan. Nu ska det gå för vem som helst! Så nu finns ingen ursäkt - klicka på "Kommentarer" under respektive inlägg och kommentera på!
Kramar!
/Anna

Dagens citat: "Innan man drömmer om evigt liv och odödlighet ska man veta vad man ska göra av en regnig söndagseftermiddag..."

GRATTIS LINDA!!!

Ett JÄTTESTORT GRATTIS till Linda som skrev upp för traktorkortet igår och klarade det med glans! Inte utan att mamma är stolt!
Jag har suttit bredvid när hon har gjort en del test inför provet och jag måste ju säga att skulle jag skriva upp för körkort idag så hade jag fått läsa på en hel del... Ruggigt så mycket man glömmer. Faktiskt så att jag funderade på om det inte borde vara obligatoriskt med någon slags omskrivning vart femte eller kanske tionde år om man kör bil. Det kommer ju många nya regler och nya vägmärken som många säkert missar. Kanske inte så att någon skulle bli av med körkortet, men mer som en uppdatering och en fingervisning om att man behöver läsa på lite. Dessutom skulle det ju vara ett bra sätt att fånga upp olämpliga bilförare som t ex börjat se sämre osv
Oavsett vilket så vaknade jag upp lite och inser att "Herregud, min lilla flicka har blivit stor!" Vart tog treåringen vägen som nyss satt i knät? Nu är hon stor och ska köra A-traktor... Har jag blivit lika mycket äldre? Å nej, inte väl..? Fast som någon klok människa sagt så har varje ålder sin charm, och charmig är hon så det förslår min dotter! Go´ och rar och en klar sol på min himmel! Vad vore livet utan henne? Ingenting!
/Anna

Dagens citat: "Det finns två bestående gåvor vi kan skänka våra barn. Det ena är rötter och det andra är vingar..."

Aktiv morgon!

Började dagen väldigt aktivt med starten på Vasaloppet kl åtta ungefär. Det är lika imponerande varje år att se den enorma folkmassan ge sig iväg. Lika imponerande som det sen är att se de första gå i mål efter nio mils körning. Fast egentligen är det väl ännu mer imponerande att de allra sista håller ut när de passerar mållinjen vid midnatt... Snacka om envishet! Bara att köra nio mil på skidor!! Hur kommer man på idén?
Gårdagens kväll avlöpte bra och blev lyckad. Vi körde hemifrån vid halv sju med Åke som var helt ovetande om vad han skulle göra. Första anhalten var Rörum där vi fiskade upp Lindas kompis Amanda som skulle följa med. Åke hade fått veta att han skulle få tillbringa kvällen i fem damers sällskap (plus en herre men det berättade vi aldrig...). Följande vers satte nog en hel myrstack i rörelse i huvudet på honom:

För att du fyllt år och varit så snäll
Ska vi bjuda dig på en damernas kväll
Från början, hemifrån, ska du få
Sällskap av de vanliga två
På vägen mot målet vi en till ska fånga
För vi tyckte det var kul ifall vi blev många
Därför på vårt första stopp
Kommer en till att dyka opp
På anhalt två ansluter Lisbeth till gruppen
Några timmar därefter skingras truppen
Så till sist hoppas jag det blir intressant
Att avsluta kvällen med din gamla vanliga tant...

Dam nummer fyra var svägerskan Ingrid som anslöt i Tomelilla tillsammans med Åkes bror och i deras sällskap avnjöt vi en mumsig pizza och därefter hade vi bokat biljetter till "Män som hatar kvinnor". Där sällade sig alltså Lisbeth till gruppen ;) Filmen var bra, kanske lite segt tempo emellanåt, och de av oss som inte läst boken hade uppenbara svårigheter att hänga med i början. Men med tanke på att vi representerade flera generationer och alla var nöjda så får den klart godkänt! Sen anser jag alltid att boken är bättre än filmen och så även denna gång. Jag är betydligt mer bok- än filmmänniska!!

Nu ska jag bege mig ut i det vackra (vår?)vädret. Vi hörs definitivt!
/Anna

Dagens citat:"Man måste kyssa en himla massa grodor innan man hittar en prins..."

Inget funkade

Var på dialysen idag, vilket som vanligt stör mig... Inte på något vis för att folk är otrevliga, vilket också stör mig, eller ja, hur ska jag nu förklara detta? Det som stör mig är att det tar sån tid. Åker hemifrån tjugo över sju (fast i morse kom taxin redan fem över, vilket jag inte observerade förrän jag hörde Zack yla utanför dörren. Han hade väldigt kul med chauffören och en boll!) och är sen i bästa fall hemma tre. Tiden mellan nio och halv två tillbringar jag med att läsa och se på TV, vilket i små portioner, på tid när jag valt det, kan vara trevligt. Är jag däremot tvingad till det finner jag det vara ett nödvändigt ont!
Sen måste jag erkänna att jag får aningen dåligt samvete över att tycka illa om det eftersom personalen är jättegullig, trevlig och på alla vis underbar och de andra patienterna har på något vis blivit kompisar som skiner upp när de ser mig och alltid har något skoj att berätta osv De gör verkligen allt för att lysa upp ens tillvaro, är intresserade av hur jag mår, vad jag läser, hur mycket snö jag har hemma, hur min hund mår, hur hästarna har det osv osv Då känns det orättvist att önska att man vore någon annanstans på något vis. Jaja...
Dagen började med att min CDK (=Central Dialys Kateter=två slangar som sitter instuckna i en ven och en artär i halsen på mig) inte ville fungera. Det spolades, växlades flödesriktning, spolades igen, växlades igen, men ingenting hjälpte. Till sist gjordes ett avbrott, jag kopplades loss och fick aktilys ("kaustik soda för blodkärl") i slangen och gick ner i cafeterian en stund.
Den episoden var rätt kul. Jag hade nämligen tagit på mig en kjol i morse men när jag kröp ner under täcket tog jag av den. När jag sen gav mig av mot cafeterian sa en av sköterskorna:
"Hur känns det? Du känner inte av något blodtrycksfall?" Varpå hennes kollega svarade:
"Det blir nog andra som drabbas av det om hon går ner sådär..."
Först fattade jag ingenting, men sen kom jag på att jag var på väg ut i endast tröja och tights. Kjolen låg kvar... Kommentarer överflödiga!
Efter att återigen spolat, spolat, svurit och konsulterat läkare bestämdes det att jag skulle avslutas och sen komma tillbaks på måndag istället för tisdag. Så halv tolv var jag klar och tog en sväng på bokrean innan taxin gick hem. Blev ett par böcker till Linda till det facila priset av 50:- för fem stycken. Klart godkänt.
Ikväll ska vi ut och fira Åke på en hemlig resa. Han har försökt fiska reda på vad som ska hända, men allt jag har berättat är att han ska få träffa fyra damer - alla yngre än han... Vilka fantasier som sattes i rullning vet jag inte. Hoppas bara att han inte tror att han ska få vara ensam med dem, för då blir han besviken! En äldre herre ska ju också med... Rapport följer som sagt.
/Anna

Flitig?

Har ytterligare en såndär knasig arbetsdag framför mig. Knasig så till vida att jag börjar tio, och vad göra med dessa morgontimmar för att de inte ska kännas bortkastade? Eftersom vi har årsmöte i ridklubben ikväll hade jag en del skrivarbete att klara av bl a en verksamhetsberättelse. Denna blev klar och sen skrev jag i bara farten ihop Ungdomssektionens dagordning också. Egentligen är det deras ordförande (läs min kära dotter) som ska göra detta men eftersom hon just nu är överhopad med läxor, körkortsteori och hästar, bestämde jag mig för att vara en god mor och hjälpa henne. Hoppas att hon kommer ihåg det...
Efter skrivarbetet blev det en kaka att ha efter maten ikväll på mötet. Hittade ett recept på lånpannekaka med kokostosca som lät gott o enkelt, men när jag väl satt igång insåg jag att det var aningen svårt att göra kokostosca utan kokos så det blev till att improvisera lite. Tog havregryn istället och det verkar ha funkat. Skar precis upp den i rutor och provsmakade en kant. Syndigt gott! I stort sett bestod den av dubbel sats kladdkaka som gräddades i 15 min, sen tog jag ut den och bredde över toscan och gräddade i 10 min till.
Innan jag skred till verket med kakan hann jag ta en halvtimmes promenad med jycken också. Så nu återstår det bara att fixa frisyren (dvs dra en kam genom håret), hoppa i arbetskläderna och bege sig mot Kivik.
Efter gårdagens kaos - vårt vatten försvann plötsligt i onsdags kväll - har jag dessutom hunnit duscha och diska. Stackars Åke tillbringade hela natten till igår med att försöka reparera hydroforen och när den väl gick igång klockan 04.45 så fick den inte upp något vatten ändå! Så min käre sambo fick stanna hemma och assistera rörmokaren istället. Att det dessutom var hans födelsedag gjorde ju inte saken bättre precis... I present fick han en hemlig resa som Linda och jag planerat ihop. På lördag kväll bär det av! Hoppas att det blir trevligt. Vi kommer att tycka det i alla fall. Fortsättning följer...
Ha det!
/Anna

Dagens citat: "En man kan leda en häst till vattnet men tio män kan inte tvinga den att dicka..."

Annas citat: "En man kan leda en fjordhäst till hagen men tio män kan inte hindra den att äta..."

Personlighetstest!

Jag satt och slösurfade lite efter kvällsmaten och hittade en sida med en massa frågor som skulle leda fram till min personlighetstyp. Fick reda på att jag är en:

Inåtvänd Upplevande Abstrakt Känslostyrd person

SÅDAN ÄR DU:
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Jag måste erkänna att det stämmer alldeles förträffligt bra. Särskilt det där med att ta beslut i sista stund. Jag gör nog allt i sista stund - betalar räkningar, tankar bilen, handlar osv Det känns helt fel för mig att göra något i god tid... Ibland kan jag komma på mig själv med att sitta och räkna efter hur många mil jag kört sedan varningslampan på bilen började lysa, så att jag kan pressa mig en gång till hem och tillbaks till jobbet innan jag tankar. Varför inte bara tanka när den börjat lysa?? Eller helst innan... Fast det är ingen sport! Idag var jag där igen! Men jag kom till macken den här gången också! Lite spänning i tillvaron...

Vad säger ni som känner mig? Stämmer testresultatet? Eller jag är helt tvärtom?

/Anna

Så fick då prinsessan...

...äntligen sin prins. Eller blir han nu det...? Jag fattade inte riktigt om Daniel skulle få någon prinstitel, men det låter ju bättre med prins än "gymägare" i alla fall. Det var ju på tiden oavsett vilket och jag får väl bocka och niga och sälla mig till den långa raden av gratulanter. Roligast av allt var väl nästan att pressen blev lite tagna på sängen, även om det spekulerats vilt om både bröllop och förlovning de senaste åren. Jag låg på dialysen med TV:n på hela förmiddagen och såg de olika kanalernas bevakning och måste säga att det var trevligt med lite glada nyheter mitt i alla varsel och finanskriser. Mitt kungliga intresse är inte så stort, men de gör säkert en bra insats som representanter för vårt land och jag önskar de nyförlovade lycka till!
Jag var precis nere och lämnade Linda vid skolbussen och huh så glatt det var ute, och då menar jag inte skoj-glatt utan halt-glatt! Blankis och regn och 3 km brant, kurvig väg är ingen kul kombination... Det är spännande både uppför och nedför kan jag lova! Särskilt om man möter någon i svängarna. Det gäller att vara utrustad med både dubb och en viss portion sinnesnärvaro när man känner hur fästet släpper. "Släpp bromsen, släpp bromsen, släpp..." brukar jag mumla halvhögt för mig själv och hittills har det funkat. Kom både ner och upp igen i morse.
Har sovmorgon idag och börjar inte jobba förrän tio. Mina arbetstider ser ut så varannan vecka och det är inget jag vare sig valt själv eller uppskattar. De timmarna ledigt på morgonen är svåra att disponera vettigt, om man nu inte med vettigt menar att dammsuga, diska eller starta en maskin tvätt... Jag kan ju t ex inte köra och handla eftersom jag inte hinner in till stan och hem med varorna innan tio, och ställen som banken öppnar inte förrän det är för sent. Sen slutar jag halv fem vilket innebär att jag vareviga eftermiddag måste fixa så att Linda kommer hem eller har någon annanstans att ta vägen efter skolan. Att begära att hon ska traska tre km hem i ur och skur så här års är väl mycket tycker jag.
De dagar jag går på dialys (tisd, torsd, lörd) är jag i bästa fall hemma innan fyra så då funkar det aningen bättre. Fast varannan lördag jobbar jag efter dialysen plus att jag den veckan även jobbar på söndagen. Detta schema innebär att jag har en dag helt fri att disponera på det jag vill varannan vecka och då är jag oftast så trött att jag inte orkar vara vare sig social eller effektiv... Och dessutom är den dagen en söndag vilket innebär att de flesta affärer, banker, post och annat är stängda!
I kväll ska jag och Linda baka något smarrigt att bjuda femton-tjugo personer på när ridklubben har årsmöte på fredag. Tips? Inget invecklat och gärna snabbt fixat. Det ska vara typ "kaka till kaffet efter maten".
Ha det gott allihop!
/Anna

Dagens citat: "Det är för väl att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant..."

Seeegt värre...

...var det på apoteket i morse. Min tanke var att kvickt kila inom där på vägen till lokalföreningen där jag skulle handla hästfoder för att sedan vara på jobbet i god tid tills jag började kl tio. Alltså klev jag in genom dörren till apoteket fem över nio och döm om min förvåning när det var elva nummer före mig i kön. Inget ont om pensionärer i övrigt, men samtliga var nog 80+ och skulle hämta antingen medicin som inte fanns, som de inte ville ha eller så var det något till gubben därhemma som de inte hade fullmakt för eller personnummer till eller... När de klarat av fem nummer på en halvtimme insåg jag att hästarna fick vara hungriga tills imorgon och efter ytterligare tjugo minuter insåg jag att jag definitivt skulle komma för sent till jobbet. Behöver jag säga att jag fick räkna långsamt till tio för att inte explodera när mina recept dessutom var borta ur datorn. E-recept är säkert jättebra, men hade jag haft pappersrecept i handen hade jag ju haft bevis för vad jag skulle hämta och det skulle vara upp till mig att hålla reda på dem. Nu är man ju ganska maktlös när de påstår att allting är borta. Hur bevisar jag att de legat i datorn i snart ett år? Jaja, en del fanns där och efter ett samtal med sjukhuset hamnade förhoppningsvis resten på rätt plats för avhämtning om några dar. För givetvis fanns inget av det jag skulle ha hemma!! Suck...
Sedan följde ett antal rätt sega timmar på jobbet. Missförstå mig inte - jag gillar verkligen mitt arbete - men när gästerna lyser med sin frånvaro och man får använda det yttersta av sin fantasi för att hitta arbetsuppgifter så är det aningen långsamt. Jag längtar efter våren! Jag vill ha huset fullt av folk! Nu!
Kvällen ägnades åt ett biobesök med Linda. Vi var i Tomelilla och såg "Twilight". Filmen var bra även om jag kände mig lite som farmor i sällskapet av tonårstjejer som dreglade över den manlige huvudrollsinnehavaren. Men visst, hade jag varit 25 år yngre hade jag inte sagt nej tack till en dejt... Trevligt var det i alla fall att göra något tillsammans och ännu mera glatt blev det när vi kom ut och skulle köra hem i regn och termometern visade -1. För som någon kul typ sa:
"Hellre vara på isen och ha det glatt än gå i lera och sörja!"
Ta det lugnt i halkan!
/Anna

Dagens citat: "Verkligt mod är att i ensamhet göra den goda gärning man helst skulle gjort inför allas blickar..."

Igång (igen)!

Jag har till och från varit aktiv bloggare, men det senaste året har jag mer eller mindre lagt av och det enda jag i bloggväg sysslat med har varit min och dotterns hästblogg. Där var meningen att vi tillsammans skulle blogga om vårt hästliv, men eftersom Linda hellre chatt(r)ar med sina kompisar på olika ungdomssidor så har det mest blivit jag som har uppdaterat hästbloggen och då mina hästaktiviteter är ganska stillsamma så uppdateras det inte alltför ofta.

Jag tycker att det är skoj att följa andras bloggar - särskilt folk jag känner - så får jag väl själv bidra med lite läsning också. Dessutom tycker jag att det är roligt att skriva.

Just nu är det vinter utanför mitt fönster. De senaste veckorna har det snöat rejält här. I helgen som gick var min bror och hans barn här och åkte pulka. Vi umgås inte alltför ofta, tyvärr, men det var skoj att träffas. Vi har en perfekt backe utanför huset, men då snön låg djup blev det fort jobbigt för ungarna att dra pulkorna uppför backen efter avslutat åk. Därför blev lyckan stor när min praktiske sambo kom på att vi kunde ta ut vår terränghjuling och bogsera både pulkor och barn uppför. Efter att ha konstaterat att det bara var med min ringa vikt den tog sig fram utan snökedjor blev det jag som fick köra. Vet inte vem som hade roligast och tjoade värst, jag eller de som åkte..?

"Full rulle i snön. Minna och Liv i pulkorna, jag bakom styret."

En sann bloggare måste väl ha en åsikt om Melodifestivalen också, eller? Let´s Dance ser jag inte alls eftersom vi följer På spåret i en annan kanal istället. Jag måste ha blivit gammal, för min åsikt är nog att de flesta bidragen lät "dunka, dunka -likadant" men Rickfors och Molly var mina favoriter. BWO :s låt var lite seg i år tyckte jag nog...
Nu kom Åke precis in och undrade om vi skulle köra till Biltema och ordna en backspegel till min bil. Bäst att passa på! Fick nämligen backa hela vägen ner och ta sats för att komma upp för backarna i dag. Inte helt enkelt med en spegel kan jag tala om...
Vi hörs!
/Anna

Dagens citat: "Om jag ska tro på saker jag inte kan se så föredrar jag under framför baciller..."