Så fel det kan bli...

Klev in genom dörren igår kväll efter en kvällspromenad med sambon när hans mobiltelefon ringde. Den låg i köket och han själv befann sig i pannrummet. Precis när jag fått av mig skorna ringde det av och den fasta telefonen började tjuta istället. Jag kände på mig att det var "telefonförsäljartid" dvs mitt i maten för de flesta och slet åt mig luren och laddade för avspisning.
"Hej det är Anja" sa en glad och käck röst i andra änden. "Är Åke hemma?"
"Nej!" svarade jag kort.
"Nähä... När kan jag nå honom då? Han är svår att få tag på..."
"Det lämpligaste är att ringa när han är inne och svarar" sa jag irriterat, varpå rösten lät lite mindre entusiastisk. Hah! En nybörjarförsäljare! Lätt att skaka av sig... Det blev tyst i telefonen. Till sist var jag tvungen att säga något:
"Var det något särskilt?"
"Jo, jag heter Anja och brukar köpa ensilage av Åke. Kan jag komma och hämta en bal ikväll?"
Bortgjord!
"Nu hör jag att han är på väg in. Vänta lite..."
Stackars tjej! Får bättra på mitt rykte vid tillfälle.
/Anna

Dagens visdom: "Alla som ringer klockan halv sju är INTE telefonförsäljare..."