Uppdatering!

Mycket har hänt i vardagen sen senast jag skrev något. Ibland bara rusar tiden iväg medan man själv står kvar och undrar var den tog vägen... Precis som våren bara försvann som vanligt. Först blommade plötsligt vitsipporna, sen började träden skifta i skir grönska och på åkrarna började de första gröna stråna sakta sticka upp ur jorden. Sen upptäckte man, som över en natt kändes det, att allt var sommargrönt, gräsmattan behövde klippas och rabarberståndet var nästan meterhögt... När hände det? Hur gick det till? Samma frågor som i fjor, och i förrfjor och... Tror det har med åldern att göra. När jag var liten varade våren i månader, precis som vintern var jättelång och snön låg meterdjup och precis som alla sommarlov var oändliga och solen sken varenda dag. Visserligen skyller vi en del förändringar på klimathot och miljöförstöring men en del måste bero på hjärnans förändringar med åldern, eller..? Jag vill hellre tro på det i alla fall.
Idag har Linda och jag varit i Lund på en trevlig "mamma-dotter-shoppingtur". Hon slutade redan vid elva och tog bussen till Kivik och var där lagom tills jag slutade jobba kl 12. Sen körde vi hem och släppte ut Zack en stund och fortsatte till Lund och köpcentrat Nova Lund. Jag är egentligen lite halvkluven till sådana stora gallerior med allt under ett tak, och tycket bättre om vanlig,hederlig shopping på stan, men jag måste ändå erkänna att det är praktiskt med allt samlat på ett ställe, lätt att parkera (och gratis!!!) och nära till allt. Här finns allt från bokhandel, skoaffärer, kläder och heminredning. Något för alla!
Min kära dotter som begåvats med skostorlek 42 brukar inte ens hitta ett par skor om året som passar både smak, plånbok och fötter men här hittade hon två. Till saken hör att hon i förrgår hittade ett par till i skoaffären här hemma! De gamla skorna, modell billiga tygskor, var så slitna att tårna stack ut... Hon fick det sista paret i utbyte mot ett löfte att förpassa de gamla i soptunnan när hon kom hem.
Förutom skor hittade hon lite studentpresenter och två snygga klänningar varav en till konfirmationen senare i sommar. Allt till vettigt pris måste jag säga. Som avrundning på en trevlig eftermiddag käkade vi god wokmat och njöt av lite tjejsnack. Känns bra att ha en klok och fin dotter. Undrar vad jag gjort för att förtjäna henne? Kan nog bara skylla på turen egentligen och kanske lite sunt förnuft i grund och botten. Jag har genom åren haft så många diskussioner med föräldrar till hennes kompisar bl a som läser böcker och går kurser i föräldraskap, men på något vis tycker jag att man kommer längst med sunt förnuft och att prata med sina barn. Och kanske framför allt genom att inte glömma bort att man själv har varit barn och tonåring, och erkänna för sitt barn att man kan göra fel. Precis som de ska få lov att göra fel och ändå veta att man älskar dem! För mig är det viktigare att en vilsen tonåring vågar ringa hem den dagen de gjort något tokigt än att de gör något ännu tokigare för att de är rädda för att få bannor... Eller?

För att återgå till sommarsnacket, eller "våren som försvann", så kan jag berätta att hästarna blivit släppta på grönbete en bit härifrån och i kväll har de fått nya grannar när en familj som Åke hyrt ut bete till släppte sina hästar i hagen intill. Det hela gick lugnt till väga förutom att Katja började sin vanliga vandring längs staketet som hon gör varje gång det blir förändring omkring henne.
Nya grannar har vi också fått eftersom Åke sålt sin andra fastighet som ligger nästan granne med oss och idag var vi uppe en sväng så att jag fick hälsa på dem. Trevligt folk som hade både hundar och hästar! Ska bli skoj med lite rörelse där borta framöver.
Nej, nu väntar sängen och imorgon en lång dagt med först dialys och sedan direkt till jobbet för att servera middag till ett konferensgäng. Har komponerat ihop en vårbuffe med rökt kyckling, färskpotatissallad och sparris. Hoppas det uppskattas. Såsen gjorde jag idag, en variant jag gör jätteofta hemma och som kan varieras i oändlighet:
Blanda två delar gräddfil eller matlagningsyoughurt med en del (lätt)majonnäs. Krydda med salt och peppar och smaksätt med strimlad purjolök, hackat äpple (till kött) eller citron och dill (till fisk). Hackad gurka går också bra och/eller örtkryddor som basilika, persilja och oregano. Jätteenkelt och jättegott!

Sov gott!
/Anna

Blodsockerfall...

Sedan jag för drygt ett år sen fick min insulinpump har mitt blodsocker varit helt perfekt, eller ja... Perfekt är kanske inte när det sjunker ner till 2.0 på natten, men som diabetiker är valet antingen att ligga högt i överkant eller lågt i underkant och det senare mår kroppen bättre av medan huvudet inte funkar så värst bra när värdena kryper för långt ner. Problemet är också det att jag efter drygt 30 år med min sjukdom inte längre känner av när blodsockret sjunker ens på dagen och ännu mindre när jag sover.
I fredags morse vaknade jag när Åke körde till jobbet, gick sen upp och åt frukost och kröp sedan ner i sängen igen eftersom jag var trött och tyckte att jag kunde unna mig en sovmorgon. Klockan tolv skulle jag vara på jobbet och ta en fika och två skulle jag hämta Linda i skolan. Väldigt förvirrad och mycket långt från verkligheten kvicknade jag till och insåg att jag befann mig i en ambulans och hade absolut ingen aning om hur jag hamnat där. Långt borta hade jag en svag aning om att min f.d svärfar, dvs Lindas farfar hade varit inne i sovrummet hos mig med ett föl som han ville lämna tillbaks eftersom det hade för stor bläs... Jag funderade mycket på detta under de timmar jag tillbringade på akuten efteråt. Nu kan jag förklara det hela såhär:
I torsdags kväll läste jag på farmors blogg att en av deras hästar, Rosalita, som är född hos oss, hade fölat och samma kväll satt jag och diskuterade vita tecken hos fjordhästar på något forum på nätet. När jag inte dök upp utanför Lindas skola klockan två slog hon larm till farfar som körde upp och hittade mig medvetslös i sängen. Nånstans i min halvdvala rörde jag väl ihop det hela lite grann... Men många tankar hann rulla igång innan det klarnade!
Det som känns skumt och som omgivningen kan ha svårt att förstå är att man vid sådana här blodsockerfall ena sekunden är helt okontaktbar och sen så fort man kvicknar till är som vanligt igen. Reaktionerna från jobbet har bl a varit att jag nog behöver vara hemma en vecka och vila upp mig, eller att jag ju måste ändra pumpens inställning osv Sanningen är att blodsockersvängningar vilar man inte bort och att vardagen med diabetes är att ena sekunden har man ett värde på 2.3 och nästa, helt utan anledning, 16.3. Jag hade ju varit hjälpt av att kunna känna av hur det ligger, vilket jag gör om det blir riktigt lågt när jag är vaken men inte om jag sover.
Idag har vi i alla fall varit ute en rejäl runda med motorcykeln. Först körde vi hem till Per och Cissi och visade upp vårt nyförvärv och sen körde vi till Kivik och åt glass. Mysigt!
/Anna

Hemma igen!

Så har jag återvänt till fosterjorden igen... Eller nåt i den stilen. Blåser gör det i alla fall. Kom hem för en timme sedan ungefär och upptäckte att vårt växthus blåst omkull med alla mina nyplanterade frön! Suck! Har inte varit ute och kollat förödelsen men kan precis föreställa mig hur det ser ut därinne.
Nu har jag i alla fall fått min fistel. Blev sövd på riktigt, fast de sa från början att det skulle göras under lokalbedövning. Men när jag fick reda på att bedövningen bara fungerade helt i 75 procent av fallen så valde jag att sova. Sååå kul är det inte att bli skuren i utan bedövning... Sen fick jag också veta att de skulle göra ett ca 5 cm långt snitt, förmodligen i underarmen - och inget av det stämde riktigt för jag har ett 20 - 25 cm långt snitt från armhålan och ner till armvecket!! Ont gör det, men jag fick bara åka hem om jag klarade mig på Panodil, och hem skulle jag så jag får väl skylla mig själv... Sen får jag inte frysa om armen, inte sova på den och inte lyfta med den. Så Åke får snart komma hem och hålla fyr i pannan. Just nu har jag löst problemet genom att vira in armen i en filt. Det är precis att fingertopparna sticker ut så att jag kan trycka på shift-tangenten på datorn... Alltid något. Ingen sa något om tangentbordsförbud i alla fall.
/Anna

Inlagd

...blir jag imorgon i Lund för att de ska undersöka om jag har tillräckligt bra kärl i armarna (eller snarare i en av dem) för att få en fistel. En fistel, kort och enkelt förklarat, är en sammanslagning av två blodkärl, en ven och en artär, som opereras ihop så att man får ett större kärl att sticka i vid dialys. Som läget är nu har jag en kateter i halsen som kopplas till dialysmaskinen. Ja, i halsen sitter den inte utan snarare strax under nyckelbenet och sen rakt ner till hjärtat via pulsådern där. Kanske inte så kul, men den funkar bra och jag slipper ha armen stilla hela dialysen, plus att jag slipper en operation eftersom jag förhoppningsvis kan få en ny njure någon gång.
Nu har emellertid läkarna fått för sig att det är bättre med en fistel, vilket jag inte helt köper och framför allt inte eftersom jag tycker att framförhållningen var usel då jag fick beskedet i torsdags att jag blir inlagd i morgon bitti. Lite tid att förbereda familj, djur och arbete hade kanske varit på sin plats, men så icke! Halv åtta imorgon ska jag infinna mig i Lund! Punkt!
Idag var det full rulle på jobbet. Bröllop igår = sena frukostgäster = sent igång med städning = sent hemma... Linda var och jobbade och det förgyller alltid tillvaron att arbeta med dottern! Imponerad av hur trevlig, cool och redig hon är. Kan jag ha uppfostrat henne tro? Någonstans måste jag ju ha lyckats lite i alla fall... Hon fick till riktigt snygga sängar när hon bäddade idag också!
I fredags var Linda och hennes pappa och hämtade Lindas nya häst, Savannah. Vi var ute en sväng med motorcykeln när sms:et kom att de var hemma så vi svängde förbi och hon tog det hela med ro. Både ny miljö och motorcykel... Jättesöt var hon. Förstår att Linda föll pladask för henne. Ska bli kul att följa utvecklingen framöver...
Vi tog alltså premiärturen med nya MC:n i fredags och idag har vi tagit en sväng till. Måste erkänna att sittkomforten var bättre på BSA:n men visst är det en härlig känsla att glida fram. Än så länge har vi mest kört i omgivningarna här men vi ska väl våga oss på lite längre turer sen. Vi har ju hela sommaren på oss!
Nej, nu väntar sängen och sen bär det av mot Lund.
/Anna