Så har sommaren gått...

Blev nästan lite chockad när jag såg att mitt förra inlägg handlade om midsommar! Vart tog tiden och sommaren vägen..? Var medveten om att det var länge sedan jag uppdaterade, men sååå länge sedan... Ja ja, bättre sent än aldrig heter det ju och jag inser att sommaren varit helt proppfull. Jag bloggar gärna och tycker om att skriva, men ska jag välja så umgås jag hellre IRL med familj och vänner än via datorn.
Jobbet har upptagit en stor del av min tid precis som alltid under sommaren. De dagar som inte ägnats åt dialys har ägnats åt Österlens aldrig sinande ström av turister. En veckas ledighet lyckades jag emellertid få till och jag och Åke tog bilen och styrde kosan mot Örnsköldsvik för att hälsa på Petra. Startade på en söndagsmorgon klockan 04.00 och anlände till Ö-vik strax efter 19 samma kväll efter 120 mils körning. Sedan spenderade vi veckan där uppe, lekte turister, åt gott och hade trevligt (tack Petra och Sara för guidning och gott sällskap!) för att sedan tidigt på fredagsmorgonen styra kosan söderut. Petra var då på väg att flytta hem till skåne igen, så bilen packades så full som det bara var möjligt med hennes pinaler. Hur full den var kan ni kanske förstå om jag berättar att vi efter att ha stannat och fikat förtvivlat försökte hitta ett litet hål att stoppa termosen i, och inte kom på lösningen förrän jag lutade mig framåt och knöt upp skorna. Då blev det ett alldeles lagom utrymme bakom min stol och problemet var löst!
Väl hemma ägnade vi lördagen åt att packa upp och tvätta, vila litegrann och så följande morgon dvs söndag, lastade vi bilen kl 05.00 och körde 60 mil tillbaks med Linda som skulle till Grällsta Ridcenter på konfirmationsläger! Lämnade henne där på eftermiddagen och rullade hemåt igen för att angöra Bästekille Backar strax efter midnatt. 360 mil på en vecka!
Tre veckor senare var det dags för konfirmation och kosan styrdes åter norrut. Denna gången hade vi faktiskt bokat rum där uppe för att vara fräscha och utvilade på morgonen. Linda hade ett jättetrevligt läger. Halva dagen ägnades åt ridning och andra halvan åt konfirmationsundervisning. Hon träffade många nya kompisar, fick en häst hon trivdes med - en utmaning då det var en väldigt speciell och svårriden häst som det nog tog ett tag att komma underfund med. Tanken var att eleverna skulle dela häst två och två och att de skulle byta häst efter en vecka. Norda, som Lindas häst hette, var det ingen som ville ha så hon fick ha henne för sig själv och dessutom alla tre veckorna. Ledarna försökte övertala henne att hyra henne över vintern, men tyvärr, hästkvoten är mer än uppfylld här hemma. Rosette, Jelina, Surprice och Savannah kräver långt mer tid än Linda egentligen har...
Konfirmatiuonen var fin och högtidlig och avslutades med flott middag på Sala Folkets park och många tårar fälldes när de 26 tjejerna skildes åt.

Just nu håller vi på med projekt bygga maskinhall här hemma, något som har blivit betydligt besvärligare än vi från början trodde. Det har grävts, sprängts, huggits, spettats, mejslats och bilats och inte minst svurits i fyra veckor. Först skulle hål grävas till ett antal plintar och det krävdes sprängare och dynamit för att få bukt med berget. Ett hål misslyckades ändå och de fick göra någon slags nödlösning i form av ett nedgrävt oljefat. Sen kom då plintar och kantbalk efter flera veckors väntan och då visade det sig att måtten på hallen ändrats så att den plötsligt var 36 cm längre och 26 cm bredare!! Nytt problem som dock gick att lösa. Värre var att kantbalken plötsligt skulle ligga 30 cm djupare än vad som angivits. Fram med grävmaskinen igen, och gissa vad de hittade? Rätt! Berg!! Detta forcerades med diverse svordomar och allehanda verktyg och maskiner och när så dräneringen skulle ner igår var problemet åter ett faktum: Berg, berg och åter berg! Just nu dundrar en grävmaskin omkring här ute och det känns som om hela Bästekille Backar håller på att krackelera, men berget i dräneringsdiket ligger kvar... Rapport följer vid senare tillfälle.
Nej, nu ska jag ut och ta en tömkörningssväng med min lilla häst. Hon älskar att komma ut och kika på världen utanför hagen. Sen ska jag hämta Linda vid skolbussen klockan fyra. Hon går ju sista året i grundskolan nu. Var tog den lilla tjejen vägen som nyss började förskolan? Tänk vad tiden går. Till hösten börjar hon gymnasiet. Det är inte klokt! Och vad värre är - jag blir gammal lika fort. Fast det stämmer väl inte ändå? Eller..?
/Anna