Snö i luften...

...blev det istället för den där våren som jag var lite lyrisk över. Inget som man inte kunde räkna ut i förväg - bakslag hör ju liksom våren till - men det kändes ändå lite deppigt när vårblommorna försvann under en decimeter snö. Vad värre var var att vägen i tisdags morse försvann i snöröken så att jag flera gånger fick stanna och vänta på att den skulle lägga sig (snöröken alltså, vägen låg nog kvar...) innan jag kunde fortsätta.
Linda praoar i två veckor och lyckades få plats på Grevlundagården hos idolerna Lisen Bratt och Peder Fredricson. Hon börjar halv åtta och slutar fem och kommer hem full av nya upplevelser och lärdomar. Hon har ju sysslat med hästar i hela sitt liv, men att få en insikt i hur det är i ett elitstall är ju helt nytt. Hon vill utbilda sig inom hästyrket, helst till beridare, och detta är ju ett bra tillfälle att få se hur det är att först ägna dagen åt andras hästar med allt vad det innebär, och sen kvällen åt sitt eget stall och sina hästar. Tolv timmars arbetsdag har det blivit och hon har stupat i säng, men roligt är det tycker hon. Beröm hade hon fått av Lisen, som tyckte att hon var duktig, och det lyfte henne verkligen. Det lyfte en stolt mamma också...
I dag har jag varit på dialys fram till halv fyra. Åkes dotter, Petra, var och hälsade på en sväng och vi fikade och körde sen till Tåghusa och fixade stallet till Linda som skulle på årsmöte med ÖHV och ta emot nåt uppvisningspris sen sommarpremieringen. Till sommaren är hon på konfirmationsläger precis när det är premiering så jag får se mig om efter någon annan visare. Det är ju dags för treårspremiering för Rosalinda och jag inser min begränsning vad gäller ökad trav...
Mer snö har de lovat i natt men sen väntades visst varmare väder. Kanske det kan bli läge för penséer nu då? För en gångs skull var det väl en fördel att inte vara så snabb i vändningen mellan ord och handling.
I morgon börjar jag jobba tidigt och slutar tidigt för vi ska till Ängelholm och se på hockey. Heja Rögle!!
/Anna