Så fick då prinsessan...

...äntligen sin prins. Eller blir han nu det...? Jag fattade inte riktigt om Daniel skulle få någon prinstitel, men det låter ju bättre med prins än "gymägare" i alla fall. Det var ju på tiden oavsett vilket och jag får väl bocka och niga och sälla mig till den långa raden av gratulanter. Roligast av allt var väl nästan att pressen blev lite tagna på sängen, även om det spekulerats vilt om både bröllop och förlovning de senaste åren. Jag låg på dialysen med TV:n på hela förmiddagen och såg de olika kanalernas bevakning och måste säga att det var trevligt med lite glada nyheter mitt i alla varsel och finanskriser. Mitt kungliga intresse är inte så stort, men de gör säkert en bra insats som representanter för vårt land och jag önskar de nyförlovade lycka till!
Jag var precis nere och lämnade Linda vid skolbussen och huh så glatt det var ute, och då menar jag inte skoj-glatt utan halt-glatt! Blankis och regn och 3 km brant, kurvig väg är ingen kul kombination... Det är spännande både uppför och nedför kan jag lova! Särskilt om man möter någon i svängarna. Det gäller att vara utrustad med både dubb och en viss portion sinnesnärvaro när man känner hur fästet släpper. "Släpp bromsen, släpp bromsen, släpp..." brukar jag mumla halvhögt för mig själv och hittills har det funkat. Kom både ner och upp igen i morse.
Har sovmorgon idag och börjar inte jobba förrän tio. Mina arbetstider ser ut så varannan vecka och det är inget jag vare sig valt själv eller uppskattar. De timmarna ledigt på morgonen är svåra att disponera vettigt, om man nu inte med vettigt menar att dammsuga, diska eller starta en maskin tvätt... Jag kan ju t ex inte köra och handla eftersom jag inte hinner in till stan och hem med varorna innan tio, och ställen som banken öppnar inte förrän det är för sent. Sen slutar jag halv fem vilket innebär att jag vareviga eftermiddag måste fixa så att Linda kommer hem eller har någon annanstans att ta vägen efter skolan. Att begära att hon ska traska tre km hem i ur och skur så här års är väl mycket tycker jag.
De dagar jag går på dialys (tisd, torsd, lörd) är jag i bästa fall hemma innan fyra så då funkar det aningen bättre. Fast varannan lördag jobbar jag efter dialysen plus att jag den veckan även jobbar på söndagen. Detta schema innebär att jag har en dag helt fri att disponera på det jag vill varannan vecka och då är jag oftast så trött att jag inte orkar vara vare sig social eller effektiv... Och dessutom är den dagen en söndag vilket innebär att de flesta affärer, banker, post och annat är stängda!
I kväll ska jag och Linda baka något smarrigt att bjuda femton-tjugo personer på när ridklubben har årsmöte på fredag. Tips? Inget invecklat och gärna snabbt fixat. Det ska vara typ "kaka till kaffet efter maten".
Ha det gott allihop!
/Anna

Dagens citat: "Det är för väl att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant..."